I denna bok medverkar jag med novellen "Swedenborgmaskinen"

سه شنبه 31 خرداد 1390 09:43 ق.ظ


Ni ser här en grå bok med ockult design. Jag medverkar i denna bok med novellen "Swedenborgmaskinen". Den handlar om en man som reser i tiden och träffar Swedenborg, den gamle mystikern och assessorn vid bergskollegium.

Det rör sig om en antologi, närmare bestämt Catahyas antologi 2011. "Vansinnesverk" heter boken. Novellerna har valts ut av litteraturrådet för fantasycommunityt Catahya. För redigeringen svarar Elin Holmerin. F. G. Granlund har skrivit ett förord.



Temat är "galenskap". Min berättelse handlar om en vetenskapsman som ses över axeln av sina kolleger. Han är för esoterisk, för "galen". Men han tar revansch genom att bygga en dimensionsmaskin som leder honom till ett möte med Emanuel Swedenborg. Vill ni läsa hela novellen, gå hit och köp. Priset är 95:-.

Boken innehåller även noveller av Mattias Haukland, Jonas Wessel, Pia Lindenstrand, Lars Carlberg, Jonas Enarsson, Andrea Grave-Müller, Charlotta Jonasson, Camilla Jönsson, Anders Nilsson, Malin Rydén, Sarah Saville, Maria Helena Stanke, Gabriella Stenberg och Thomas Waldenryd. Sidantalet är 158. Boken är helt nyutgiven, den är vällayoutad och välbunden. Boktekniskt är det kvalitet rakt igenom. Rekommenderas.



Boken innehåller som synes en hel del. Egentligen känner jag bara till min novell, jag har inte hunnit läsa de andra än. Så om ni tvekar att köpa boken, gå då istället till länkarna nedan med mina texter som finns online. De är iaf gratis så ni kan inte känna er lurade på pengar om ni kollar upp dem.

Relaterat
Min bibliografi
Mina bloggnoveller

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Om jag skulle säga: "Jag är nationalist"

دوشنبه 30 خرداد 1390 09:19 ق.ظ


Jag är en svensk nordgerman boendes i Sverige. Jag bejakar detta. Jag gillar Sverige. Härmed ett inlägg om vad jag skrivit om Sverige på denna blogg och andra.

Vi tänker oss att jag ställer mig upp och säger: "Jag är nationalist". Vad har jag i så fall att stödja detta uttalande på?

Om jag är nationalist, på vilket sätt bedriver jag nationalismen? Vilka kontroversiella inlägg har jag att komma med? För kontroversiellt är det. Dagens kulturelit gör allt den kan för att motarbeta svenskhet och förneka att "Sverige" existerat före 1800-talet som historisk realitet. Man motarbetar svenskarna och anser att denna folkgrupp inte har rätt att existera.

Men jag är nationalist. Jag älskar det här landet och vurmar för Sverige: landet, folket, historien, naturen.

Så vad har jag skrivit i ämnet? En hel del faktiskt. Här på Galaxen har jag bloggat till Sveriges ära ett flertal gånger. Senast var det i talet på nationaldagen. Jag tyckte det var nog med kurdisk folkdans och invandrare som läser läxan för oss denna 6 juni. Sveriges nationaldag är till för Sverige. Detta måste sägas igen och igen.

Jag har även recenserat böcker som denna och denna. Det är tunga, gedigna verk, läsvärda på litterära premisser men även med ideologisk, nationell vinkling. Den senare länken handlar om Gripenberg som tekniskt sett var finländare, men han var svensk till etniciteten och hans "Aftnar i Tavastland" föranledde mig till reflektioner över hembygd och detta att slå rot.

Jag har alltid gillat Sverige traditionellt sett men nog radikaliserades jag förra året. Detta inlägg var det första synliga uttrycket för denna kursändring. Det las upp i augusti förra hösten. Det har novellform: jag går ut och går i en skog där jag möter en fågel som jag börjar språka med. Inlindat gav jag här mitt stöd för SD. Det var ju val på gång. Well, där har ni det: jag stödde SD före valet. Det kostade på lite att "komma ut" som nationell på detta vis, medges. Alla läsare gillade det inte. Men det var ett nödvändigt steg i ett läge där SD brännmärktes av alla. Öppet stöd gav jag för partiet i detta inlägg. Det kostade mig några vänner till.

- - -

Jag bloggar inte bara här på Galaxen. Jag är med på Motpol också. Detta är ett traditionalistiskt, radikalt nätverk av bloggare. Man har även en resurs för gästskribenter. Maila infoATmotpol.nu om du vill skriva en gästkrönika - om du har något radikalt, kontroversiellt ämne du vill dela med dig av och få respons på. Motpolarna är aktiva typer, de läser inläggen noggrant. Jag började själv som gästskribent genom att berätta om min politiska resa.

Men nu har jag en Motpolsblogg också. Den heter Rent Principiellt. Den har varit igång sedan i januari i år. Jag nämnde bloggstarten här på Galaxen 19 januari. Drygt 50 RP-inlägg har det blivit, med tonvikt på kontroversiella ämnen med högerprofil. Ser vi till de rent nationella, Sverigerinriktade inläggen kan nämnas dessa:
Detta om hur Sverige ska definieras: etniskt, geografiskt och kulturellt.

Detta om vad jag specifikt gillar med Sverige. Som svenska dygder, flit och lugn, anspråkslöshet och chosefrihet.

Detta om hur asatroende och kristna kunde samarbeta mot islamism.

Detta om "etnofeminism" eller "kvinnonationalism", hur kvinnliga frågor har en given plats i nationalismen.

Jag har även skrivit om svensk historia och litteratur på Rent Principiellt: om Bondetåget 1914, om Tegnérs "Svea" och om Snoilskys "Svenska bilder".

- - -

Men detta är inte allt. I vår har jag även skrivit en del krönikor på Gotiska Klubben, en välläst, aktuell och kontroversiell blogg, driven av den snitsige Goten. Här hyvlade jag till exempel av Dick Harrisons förnekande att Sverige existerar och här skildrade jag med polemisk udd ett besök vid Uppsala Högar.

Ett populärt inlägg av mig på GK var "Negrifieringens tidsålder". Där skildrar jag hur afrikaner, negrer och allt det där höjs till skyarna idag, ofta med historeförfalskning som följd. DERAS etnicitet får hyllas medan vår svenska inte får nämnas. Det är sådant jag reagerar emot som nationalist.


Så där har ni min agenda. Jag röstade som sagt på SD 2010 men jag är för den skull inte SD:are. Jag är antagligen för radikal. Det sägs ju att de inte vill ha folk i sina led som bloggat på Motpol till exempel. Detta är diskvalificerande. Jag kan förstå dem. Man kämpar för att bli accepterade, man vill kunna påverka politiken mer än man gör idag. Då får vi radikaler stryka på foten. Jag klagar inte på detta. Jag är gärna en fristående kraft. Men jag tycker SD gör ett bra jobb. De motarbetas av de övriga partierna men influerar ändå agendan. Man för till exempel in ord som "svenskfientlighet" och "massinvandring" i det politiska samtalet.

Massinvandring: Sverige har hög invandring. Det vet alla. Och det måste bli tillåtet att diskutera ämnen som dessa utan att bli brännmärkt. Det måste bli slut på slentrianmässigt svenskhat och lika slentrianmässigt upphöjande av främmande folk och kulturer. Därför är jag nationalist, därför bloggar jag som jag gör.

Relaterat
Dick Harrison är en hedervärd man
Jag går ut och går
Moder Svea, draperad i flaggan, sitter och skriver i sina hävder. Bilden är präglad på omslaget till en bok, "Sveriges namnkunnigaste män och kvinnor" från 1901. Klicka på bilderna för större upplösning.


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Ett besök på kyrkogården

یکشنبه 29 خرداد 1390 02:52 ق.ظ


Jag har varit ute och gått på stadens kyrkogård, tagit bilder och reflekterat. Överst ser vi en privat krypta. Det finns en krypta till, en vit, se nedan.

Det var en dag i början av juni. Solen gassade. Det var varmt, sommarvarmt. Jag var snarast vinterklädd.

Jag skulle till Ica. På vägen dit kom jag till kyrkogården. Jag hade kameran med. Baktanken var att ta en bild på den vita kryptan, en fin, religiös byggnad. Men jag fann mycket annat på kyrkogården också: diverse vackra gravstenar, en portal och en privat krypta. Det är vad ni får se i detta reportage.


Detta är en sten à la runsten. Den sneda linjen överst torde vara inspirerad av Rökstenen i Östergötland. Den talar för sin del om Teoderik den store, Reidgotaland och en del annat som är lite dunkelt. Dock är det en svensk sten från tidig järnålder som visar att vi inte var någon primitv, isolerad enklav på den tiden. Kunskap fanns om andra germaner, om goten Teoderik som härskade över Rom. Kommunikationen Sverige-Europa fungerade, vi var del i en större kontinental kultur. Det var så kallad folkvandringstid då germanska stammar från Sverige och andra platser gjorde sig bemärkta i Europas historia.



Skeppet på denna sten visar på att detta är en stad vid kusten. Härnösand har en liten men naggande god hamn. Tänk också på Malmbergs "Åke och hans värld" (1924) som utspelas här. På slutet är det en scen med en dam som lever på ett skepp som ankrat. Hon får heta "Fru India" eftersom skeppet heter så. Allra sist i boken får man veta att detta skepp gått i kvav, sjunkit till havs. "India, drömmarnas skepp, hade förlist...!" Det blir en lite övertydlig slutscen: barndomen är slut, all things must pass. Allan Edwalls filmversion (1984) har ett bättre kalibrerat slut, fint tonläge där. Åke går där med sorgband på ärmen och sörjer sin döde kamrat Kalle Nubb. "Jag har sorg" säger han. Men samtidigt leker några barn intill, Åke dras dit och snart är han med i leken. Sådan är barndomen: det är snabba kast mellan känslorna utan att det är maniskt.




Vad sörjer du, stengestalt? Du sörjer den döde. Men gråt inte, hennes själ har vandrat vidare till Himlen. Och där, ja där sker debrief inför Gud, där går hennes jordiska liv igenom. Sedan får själen vila, återhämta sig från jordelivets mödor. Sedan blir det dags för en ny vända i samsâra. -- Jag kan förstå sorgen, jag har nyss gått igenom det hela. Var sak har sin tid. I så fall: gråt ut, det lättar. Men evig sorg är fel, själen går ju vidare. Gå vidare med ditt liv själv, tids nog står du själv vid övergången.





De gravstenar ni ser här är avancerat stenhuggeri. Bildhuggeri. Man kostar på fina artefakter för att ära dödens majestät.



Detta är portalen. "Tänk på döden" står det. Det har jag, vad det beträffar, gjort sedan jag läste Castanedas "A Separate Reality" i början av 90-talet. Det gjorde att jag var emotionellt förberedd när min mamma dog i januari. Hennes sjukdom och död kom överraskande, en månad tog det från insjuknande till död, men jag "freakade inte ut" om man får säga så. Det var en tung tid men jag klarade det.

Sörjer gör man nog vid varje dödskris men lite "memento mori" skadar inte.




Här visas lite olika former av gravstenar. Ståtliga monument över dödens höghet och värdighet.




Relaterat
Carlos Castaneda: "A Separate Reality"
Bertil Malmberg och Härnösand

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com



Jag får idag lust att länka till några slumpvisa inlägg här på bloggen. Som detta, "Phil Lynotts sista dagar och död". Det handlar om Phil Lynotts sista dagar och död. Vet du inte vem Phil Lynott var? Läs inlägget.

Nästa inlägg heter "Romantik". Det handlar om litterär romantik.

Sedan har vi ett inlägg om Fredrik Reinfeldts doktrinära maktlöshet. En salt grej från 2010, väl värd att läsa.

Där har ni 3 av tusen inlägg här på bloggen. Vill ni ha fler länkar? Visst, varsågoda, här är lite sf-saker:

Vi börjar med Jüngers "Der Arbeiter" och dess kyliga teknovärld. Sedan kan vi ta ett inlägg om Campbell-skolan inom science fiction med Heinlein, Asimov, Niven och andra.

När det gäller fantastik har jag även skrivit om arkaiska andar som Clark Ashton Smith och Frank Herbert.

Här är ett inlägg om diktformen transpiranto, ett av bloggens populäraste inlägg.

Sist ger jag er tre spridda inlägg. Detta är från 2007 och handlar om ICA, om att vara en "ICA-människa", föranlett av den kris företaget upplevde då. Det gällde gammal (eller inte så gammal) köttfärs.

Här recenseras "Karolinerna" av Heidenstam. Jag läste lite i denna bok igår: teatralisk och lite tillgjord men koncis och ganska lagom. En klassiker.

Och för att balansera den hårdrockare jag inledde med (Lynott), härmed en recension av Jimi Hendrix "Axis Bold As Love". Mycket nöje.
Bilden föreställer en kanal, någonstans i Sverige.


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


De 47 ronin

پنجشنبه 26 خرداد 1390 09:19 ق.ظ


Hur roligt är det inte att berätta en historia, en rak story med början, mitt och slut. Det må vara en saga eller en faktisk händelse, det kvittar; berättelsen får dig i sin makt, berättelsen berättar sig själv. Så varför inte återge denna äktjapanska story med inslag som heder och hämnd och ond bråd död? Jo, det ska jag göra; plats på scenen för "De 47 ronin". Texten är hämtad ur min essäsamling om Japan, ladda ner fritt här.

1.

En adelsman vid namn Asano Naganori hade fått en tjänst vid hovet som en av två lakejer åt shogun, en hederspost. Vid ett tillfälle skulle de två presentera varsin gåva till hovmarskalken, herr Kira, men Asanos gåva var inte lika fin som den andres; detta gjorde att Asano kände sig bortgjord, han "tappade ansiktet" som det heter i fall som dessa. Till saken hörde att Asano hade en kunnig medhjälpare som hette Oishi Kuranosuke som hade kunnat hjälpa honom med etikettsfrågor, men nu var denne bortrest så Asano var hänvisad till sig själv.

Sedan gällde det en mottagning för shogun, själve Tsunayoshi, i tronsalen på slottet i Edo – men Asano klädde sig fel, och det var Kira som medvetet hade instruerat honom fel som hämnd för den ringa gåvan. Asano blev rosenrasande och drog sitt svärd där i tronsalen för att attackera Kira; det hann nätt och jämnt komma till blodvite, Kira sårades i pannan men annars hölls Asano tillbaka av tjänare.

Moralkonflikt: Asano hade skymfats av Kira men han hade själv skymfat shogun genom att dra blankt i dennes närvaro, så för detta tvingades han ta självmord. Oishi, hans adjutant som varit borta under själva händelsen, kom hem och fick se sin herre just som denne skulle döda sig. Asano sa inget, bara satt där med sitt seppukusvärd mot buken, tittande på sin adjutant med innebördsdiger blick. Sedan dödade han sig.



2.

Oishi visste vad han måste göra, och i förstone sammankallade han Asanos alla vasaller och erbjöd dem ekonomisk ersättning ur Asanos tillgångar. Detta accepterades av några, men dessa ses endast med förakt av eftervärlden; de fick sin pekuniära ersättning och försvinner därmed ur denna berättelse.

De 47 kvarvarande av Asanos vasaller beslöt sig för att hämnas sin herre. Det är detta som gjort dem legendariska, att de handlade som riktiga samurajer trots att tidsandan inte riktigt främjade ett sådant handlande. Några krig fördes inte på den här tiden, Japan var avstängt från omvärlden och samurajerna hade svårt att motivera sin rangställning i samhället. Handelsmän och hantverkare däremot som stod lågt på samhällsstegen, hade desto större inflytande genom sin ekonomiska makt; många samurajer stod i skuld till dem.

De 47 beslöt sig för att hämnas. Oishi var ledaren. Han hade en plan att man skulle dra sig tillbaka till Kyoto och ligga lågt ett tag, men när uppståndelsen lagt sig kunde man slå till, säg efter en à två år. Men innan dess skulle man låtsas som ingenting, man skulle leva som vanligt; ett läge av "aldrig tala om det, alltid tänka på det".

De 47 började sin cover-up. De levde som slödder och lät omgivningen veta det; bland annat skilde sig en från sin fru. Omgivningen dolde inte sitt förakt. Oishi möttes till exempel en gång av en gammal bekant; denne frågade då om han inte tänkte hämnas på Kira, men Oishi svarade genom att dra fram en del av sitt svärd och visa hur rostigt det var...



3.

Tiden gick och det började bli dags för handling. Den 14 december 1702 skulle det ske; Ruth Benedict säger att det snöade, ett visst färgtryck däremot visar en månljus natt, så vi väljer det senare för bättre atmosfär. Sällskapet samlade sig och bröt sig in i Kiras hus i Edo - och först kunde de inte hitta honom, men efter ett tag träffade de på en figur ute i vedboden. Denne sa sig dock inte vara Kira utan gårdsförvaltaren, men en av ronin kände igenom honom som Kira på grund av ärret i pannan som Asano gett honom.

Vad hände? De dödade honom varefter de skar av huvudet och bar det i triumf till en gravplats. Där placerades det ovanpå Asanos grav; jämför här Taira Kiyomoris död då han sa "placera Minamoto Yoritomos huvud på min grav". Även i gamla fältslag högg man huvudet av lik och hade formliga ceremonier under vilka dessa betraktades.

De 47 ronin hade hämnats sin herre, de hyllades som hjältar, men ur samhälleligt perspektiv var det hela betänkligt. Shogun ansåg sig inte kunna ha band med ronin som strök omkring i landet och hämnades, samurajheder eller inte; det störde ordningen, hotade centralmaktens våldsmonopol, dess suveränitet.

Så var det: Japan var som antytts inget lösligt feodalrike vid tiden utan en genomorgansiserad centralstat, där fanns inte plats för medeltida samurajkodex. Alltså tvingades de 47 av shogun att begå självmord på den formella anklagelsen att ha utfört "oproklamerad hämnd".

Detta är kanske vad en västerlänning skulle kalla ett sorgligt slut, men japanen ser det nog inte så, det var ju samurajens plikt att följa sin herre i döden. De 47 hade kanske tagit livet av sig ändå, tids nog; att vara herrelös samuraj, ronin, var i sig något föraktligt enligt gammal sed. Hur som helst begick de sitt seppuku under en officiell ceremoni och kom att hyllas som hjältar.

Orelaterat
Iron Maiden
En novell om Babylon

Bilden är ett träsnitt av Hokusai, visande hur de 47 bryter sig in i Kiras gård. Om du för övrigt vill ha en bakgrund till Japan och dess historia, dess kultur och särart har jag här en bra bok. Jag nämnde den i ingressen. Det är "Drakens spegelbild", en 95-sidig fil med essäer om Japan: det handlar om gammal kultur och ny, om Kurosawa och samurajer, om bilindustri och science fiction, om buddhism och Mishima och mycket mer. Det är historia och konst, det är religion och filosofi, det är moderna krig med Togo och MacArthur och det är gamla tidens krig med bushido och svärd. Det är, kort sagt, "Drakens spegelbild - en bok om Japan". Den finns att ladda ner gratis som PDF här. Det hela är väldigt smidigt: du kommer direkt till filen och behöver bara klicka på "spara som" på arkivmenyn (motsv). Boken har legat uppe på nätet sedan hösten 2009 och fått många läsare.


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Recension: "The Skylark of Space" (E. E. Smith 1915)

چهارشنبه 25 خرداد 1390 09:41 ق.ظ


Idag ska jag recensera en roman. Den är skriven av Edward Elmer Smith.

E. E. Smiths första roman hette "The Skylark of Space" och kom 1915. Den handlar om Richard Seaton, en vetenskapare som upptäckt ett nytt fenomen: hur han genom elektrolytisk behandling av "X, den okända metallen", kunde få denna att sväva. Då var steget inte långt att skapa en raketdrift av det hela, och snart var ett rymdskepp byggt. Skurken DuQuesne rövade emellertid bort Seatons flickvän, så hjälten fick bygga ett skepp till och jaga efter honom. Efter olika äventyr på främmande planeter och möten med människolika varelser löstes allt till det bästa och man kom åter hem.

Detta är ragtime-sf: man har hawaiiskjorta och slacks som rymddräkt och har troper som "you're nuttier than a fruit-cake". Första världskriget pågick visserligen - romanen skrevs 1915 - men detta lämnade föga spår i USA. Det var en god tid på alla sätt, en sorglös epok, och det speglas i romanen. Så dumt då att Smith lät uppdatera den: den 70-talsutgåva jag läst innehåller till exempel atombomber, datorer och helikoptrar. Men det skulle väl harmoniera med Chris Foss-omslaget, se ovan.

Smith gjorde vissa betydande moderniseringar. Han ville ha texten korrekt, ville att rymdresan skulle spegla de senaste rönen, så därför la han till saker som att rymdskeppen använder stjärnors gravitation för att ändra kurs, och att skeppen har dubblerade system och anordningar för vattenåtervinning. Som tidsdokument vore det väl skojigare att läsa om rymdskepp som åker rakt ut i rymden, men Smith kunde inte hålla fingrarna från sitt förstlingsverk, låta det vila i frid. Han stämde av sig mot rymdålderns landvinningar, läste hur Apolloskeppen gjorde, och lät därför i revisionen skeppen gå i omloppsbana när de approcherade en planet, de landade inte rakt på.

Edvard Elmer Smith föddes 1890 och dog 1965. Han brukar kallas "Doc" eftersom han var livsmedelskemist, han gjorde till exempel kakmixer för donuts. Han var en sann ingenjörstyp, något av en teknisk titan, en real-life incarnation av Kim Kinnison i Galaxpatrullen. Heinlein har till exempel berättat om ett möte med honom; Bob skulle köpa en bil, och Smith hjälpte till att testa den genom att köra den hårt på grusvägar, och samtidigt trycka örat mot dörrstolpen. Genom så kallad "bone conduction" skulle man då kunna uppfatta gnissel i chassit och andra missljud...

Kim Kinnison, Galactic Patrol och linsmännen var en annan av Smiths skapelser. Här tog allting fart, här var det äventyr på en annan nivå än i Skylarkserien. Rymdlärkan var blott ett klot medan skeppen i den nya serien kunde vara kilometerlånga och monstren man mötte var hundra fot eller mer. En grandios myt utgjorde också bakgrund: sedan eoner strider de hemska eddorianerna mot de änglalika arisianerna, och med tiden dras människan in. Med en kristall man får av arisierna grundas så "The Lensmen", rymdvägarnas poliskår och stöttrupp i kampen mot ondskan. Han var inte djup den gode Smith, men att måla upp en konflikt på den här skalan visar ändå på ett slags visionär förmåga: "To boldly go"...

Det är visionärt. Det är som med mången fantastik: det fantastiska ligger inte explicit i texten, det ligger på ett symboliskt plan.

Striderna mot utomjordingarna har för sin del en grabbig jargong, som om detta att döda aliens är ett skönt tidsfördriv. Nietzsche skrev någonstans om morgondagens hjältar som skulle återvända från sina fälttåg som om de bara varit ute på en lustig eskapad: well, här var de, dessa hjältar...

Visst är Lensman-serien en saga, men någon form av moral måste man förvänta sig även i sagor.

Relaterat
van Vogt
Dune

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Kärnvapenkriget är inställt

دوشنبه 23 خرداد 1390 08:24 ق.ظ


Jag brukar publicera en del profetior här på bloggen. Nu är det dags igen. Men nu blir det lite annorlunda. Jag ska inte spå elände denna gång, nej tvärtom.

I kommande tider

Det må vara tuffa tider framöver. De nästa fem åren blir exempellösa. Det kan bli krig. Men kärnvapen kommer inte att användas.

Men är inte detta naivt? Är inte denna ståndpunkt naiv? Well, jag läste det i Trevelyans bok. Gud tillåter det inte står det där. Hiroshima var nog. Är det något vi människor varit rädda för sedan dess så är det kärnvapenkrig. Men nu behöver vi inte vara rädda längre. Gud tillåter inte ett nytt kärnvapenkrig...!

Men hur kunde han då ens tillåta Hiroshima? Spekulera över det du ateist. Själv är jag inte ateist. Jag är troende. Och vad för slags troende är man om man går och väntar sig krig, om man spår kärnvapenkrig? Då är man ju inte bättre än en satanist som väntar sig fanstyg.

Kalla mig naiv men det blir inget kärnvapenkrig. Jag är hellre naiv än svartsynt. Så är det med den saken.

Jag har skrivit om krig. Se här och här. Men några atomkrigsskildringar blir det inte. Jag skildrar hellre Melina Starr gestaltande sitt liv i City City. Jag har iofs skrivit en framtidsroman om världen "efter Stormen", men där undvek jag skickligt att utmåla fasor av apokalyptiskt slag. "Det är tur man är smart" som brorsan brukar säga. Jag skildrar människan efter Stormen, efter den kris vi idag står inför; vedermödorna bara antyds. Och när krisen är över är det dags för andlighet, dans och kristallsång dagen lång. Antropolis here we come!



Sanningsvibrationer

David Icke har i tjugo års tid profeterat om en ny tidsålder. I början kom fem-tio pers till hans föredrag. Idag är det fulla hus världen över. Det går lättare nu säger han, han får gehör för sina idéer. I maj i år var han i Sverige. De, säg, 500 personer som lyssnade på honom är ett avantgarde i det här landet. De plus jag som torgför vissa av hans idéer. Jag tror mig inte vara märkvärdig eller någon profet men DET ÄR FÖRÄNDRING PÅ VÄG, skriv upp det i era blackberries.

Vi lever i Harens år nu, ett år då man ska hämta krafter och ladda batterierna. Nästa år, enligt den kinesiska almanackan, är det Drakens år, ett år som bringar "förändring och förstörelse av det gamla". Det bådar gott. Jag är lite less på dagens materialism och ljugande MSM.

Men man får inte bara gå och längta. Man måste även leva i nuet, fånga ögonblicket. Det är det viktigaste man kan göra för det finns bara här och nu.

"Mörkret flyr, dagen gryr". Och vi ska inte längre leva under oket av apokalyps. Det kan bli diverse vedermödor - använd fantasin - men energimässigt skulle jag vilja säga att det har vänt nu. "Sanningsvibrationerna" som Icke talar om går inte att stoppa: truth vibrations.



Det grönskar i staden

Innan poletten trillar ner blir det diverse omställning att göra. Materialister måste bli idealister till exempel. Det kan gå fort eller långsamt men det måste ske. Girighet och rofferi har ingen framtid. Evig tillväxt är en saga. Ändå talar Anders Borg bara om tillväxt tillväxt tillväxt. Oh please.

Energihöjningen är på väg. Den feltolkas BLAND ANNAT som växthuseffekt. Var istället glad att vi får varmare klimat. Den som inte klarar av energi- och vibrationshöjningen uppmanas vara tyst och rannsaka sitt materialistiska sinne. Indigo children är här (googla det). Det är nya tider nu, baron!

Det grönskar - i staden - det blånar - i Nattviken. Kyrkan restaureras, klart i december. Klockan må klinga, etern rensas från tankesmuts och negativism. Apokalypsen är inställd, Antikrist är besegrad. Vi må vänta oss denne enögde charlatan men jag är inte rädd för vad som komma ska. Kristus återvänder: "Se, han kommer med skyarna"... Kom Herre Jesus. I sin resurrection body ska han visa sig för oss, är åter källan för detta. Jesus kommer inte att inkarneras som fysisk människa igen, Trevelyan är åter min källa för detta. Det är poänglöst att Jesus går igenom det igen, lika poänglöst som att människan börjar atomkriga igen. Vi har lärt den läxan. Vi är på en högre nivå idag.

Vissa kriser må komma men de blir i så fall på denna högre nivå, om ni fattar.

Relaterat
Melina Starr
Jenro Klao
Bild ur en resekatalog. Jag använde den i ett montage på temat "Vatten och stillhet". Så tekniskt sett är det en bild av en bild ni ser.


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Galaxen lovordad

یکشنبه 22 خرداد 1390 08:34 ق.ظ


Jag är en praktkyrassiär till fots, en idog trumslagare på livets trumma, en förbisedd idkare. Nej vänta nu, förbisedd är jag ju inte för nu har En Vänlig Själ bloggat om mig och Galaxen så det står härliga till. Det är Hedniska Tankar som läst denna blogg och skriver:
Bäst är Lennart Svensson alldeles definitivt som essayist – ibland når han rent av Frans G Bengtsson artade höjder, som i sitt rätt nyligen skrivna kåseri om General Patton eller hans skildring av Ted Lawsons ”30 sekunder över Tokyo” – en bok jag fullkomligt slukade som barn. Den Svenssonska prosan är osannolikt vild, han liknar ett slags pojkgeni, som oavbrutet bygger plastmodeller – hans ”Aspekter på JG Ballard” om vissa essentiella scener ur ”Solens Rike” påminner mycket om det där [...]

Det är vänliga ord. Hedniska Tankar kallar mig "en av Härnösands största särlingar på Internet och i verkligheten". Det kan stämma. Bloggaren har även läst några av mina skönlitterära alster och säger detta:
[Svensson har] smak för JG Ballard, krig och underliga diktsamlingar och romaner, som han skriver alldeles själv – få, om ens några skribenter nuförtiden skulle kunna hitta på namn som ”Skallet från den kapitolinska varginnan” eller skriva en hel novell efter Albrecht Dürers tavla ”Riddaren, döden och djävulen” – [...] förutom att han också döper sina alster till sådant som ”Camouflage” eller ”Stridsmiljö 2500”.

Det var ju kul. Att få dylikt skrivet om sig. Hela inlägget läser ni här.

Relaterat
Bibliografi: Lennart Svensson
Mina bloggnoveller
OKQ8 Kaptensgatan


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Den banala bilden

شنبه 21 خرداد 1390 12:53 ق.ظ


Som ni märker har jag börjat med egna bilder på bloggen. Jag har skaffat kameramobil och kan nu skildra min vardag i både text och bild.

Jag kan nästan säga: alla bilder ska vara egna bilder! Alla bilder på Galaxen ska vara av mig, tagna av mig. Nåja, man får inte bli fanatiker. Men nog gillar jag hellre en banal bild tagen av mig själv än en tjusig bild från webben. Det blir mer personligt på så vis. Den banala bilden behöver en renässans i dessa dagar när vi kan få tillgång till all världens mästerverk med ett musklick. Visst gillar även jag Rafael, prins Eugen och Caspar David Friedrich men det kan bli för mycket av det goda. Nu ska jag satsa på eget bildmaterial. Om jag MÅSTE ha en bild på "Der Wanderer über dem Nebelmeer" så snor jag såklart den från nätet. Men annars blir det Svenssonbilder och Härnösandsfoton, även om inlägget handlar om Libyen, Kina eller USA.

Men jag har såklart viss TEMATIK också. Som: en bild på en US Paratrooper ur min egen samling om jag skriver om USA. Så KAN jag göra. Jag kan även strunta i tematik och skildra ett USA-inlägg med en bild på vad som helst ur min privata bildbank.

Bilden ovan är från Västra kanalen här i stan. Klaffbro. Ska man lämna Nattviken med en högmastad segelbåt måste denna bro fällas upp.

Orelaterat
Min privata Operation Barbarossa
"Tron" (1982)

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Reflektioner över Mahdin

جمعه 20 خرداد 1390 09:29 ق.ظ


Den svenska insatsen i Libyen debatteras. Behövs en större styrka? Jag skulle säga: ta hem alla våra styrkor. Men Sveriges roll i MENA-krisen är marginell. Här är det andra, mer elementära krafter som dominerar. Och då menar jag inte USA, Frankrike eller någon annan världslig makt som försöker knäcka Khadaffi. Nej, det gäller profetian om MAHDIN eller DEN TOLFTE IMAMEN.

I ett tidigare blogginlägg återgav jag profetior som sa att Mahdin skulle uppenbara sig vid årets Hajj. Mahdin kallas även Den tolfte Imamen, en mäktig typ av andlig styrka.

Nu har jag läst på Wikipedia om Mahdin/Den tolfte Imamen. Vad får man sig till livs då? Vad som främst slår mig är en profetia som säger att han inte kommer att dyka upp ett udda år. Därför skulle han alltså inte komma i år utan möjligen nästa år, det ödesdigra 2012. I det länkade inlägget (Svenssongalaxen i våras) återgav jag C-J Callemans text där det visst var vid årets Hajj Mahdin skulle komma. Men jag har aldrig tagit det som uppenbarad sanning, läs inlägget. Nu kommer alltså ännu ett förbehåll: det där om att Mahdin inte ska komma ett udda år.

Sedan skriver Wikipedia om hur Mahdin kan komma att se ut. Vissa passager säger att han kommer att vara arab, ha ett furstligt utseende och så vidare. Se Wiki för detaljer.

Vad ska Mahdin då göra när han väl kommit? Han ska bekämpa Antikrist (q v Matt 24:24, 2Tess 2:3-12, 1Jo 2:18, Upp 19:20). Efter ett tag, säg några år, ska han så kungöra Kristi återkomst. Re denna återkomst så anser jag med Trevelyan att vi inte kommer att få se honom inkarnerad som människa igen. Kristus har ju redan gått det varvet. Istället får vi i se Kristus i hans uppståndelseform (eng. resurrection body): hur hans ande antar en hart när fysisk form genom kontroll av eterkroppen. Eterkroppen är det som ger den fysiska kroppen form och liv. ”Se, han kommer med skyarna... Kom Herre Jesus. Amen”

Det blir i alla fall spännande dagar. Det är Mellanöstern som är brännpunkten. Hela efterkrigstiden har det varit oroligt i regionen. Nu, genom ”Jasminrevolutionen”, har spänningen ökat ytterligare. Det krigas i Libyen, USA ockuperar Irak och Afghanistan, Israel är en vagel i ögat på sina grannar. I höst eller möjligen något senare (nästa år) blir det väl något slags urladdning. Den som lever får se.

- - -

Vad som fick mig att kolla Wikins uppgifter om Mahdin var en film jag såg på Youtube: den 51-delars ”Arrivals”. Det är en film gjord av några muslimska, men progressiva och ”ekumeniska” filmskapare. De gav nämligen även andra religioner rätt att existera. Filmen hade mot slutet citat ur Sagan om Ringen-filmerna och tolkade där Sauron som Antikrist, Gandalf som Mahdin och Aragorn som Jesus! Man kan säga: detta är EN av många tolkningar som är möjlig i detta fall. Stora konstverk kännetecknas av att de är mångtydiga, inte entydiga. Så Gandalf-som-Mahdi var ETT sätt att se på saken. Jag är inte muslim, jag är emot dess utbredning i Sverige (eftersom det sker under konfessionell täckmantel men för med sig icke önskvärda politiska förändringar). Men i övrigt har jag inget emot islam.

Nej visst: för om islam är ett credo där, enligt redovisad tolkning, Mahdin bekämpar Antikrist och bereder vägen för Jesu återkomst, är jag ganska med på noterna! Och sker det med exemplifiering i att en viss bok, en av mina favoriter, kan tolkas i denna riktning, att Sagan om Ringen kan ha relevans för vår tid, för 2011 och bortom, för de MASSIVA förändringar med profetisk-esoterisk vinkel som är att vänta – desto bättre.

Så ta fram din gamla Ringtrilogi, läs om Gandalf när han återuppstår efter striden mot balrogen och se Denne Mäktige Typ I Vitt rida till storms mot Ondskan. Ja min själ, Tolkien var helt rätt ute. Han gjorde rätt i att göra sin bok entydig på EN punkt, på punkten GOTT MOT ONT. Det onda måste bekämpas! Det finns ju vissa fantasyböcker där ondskan är hjälte (Moorcock, Leiber) men de har, som tur är, aldrig vunnit samma ikoniska status. Man måste vilja något med sitt verk, vilja det goda. Tolkien förstod det.

Relaterat
Årets Hajj
Tolkien
svd svd
Östra kanalen, Härnösand


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


[F.A.Q] Una pequeña guía para los visitantes y miembros

جمعه 20 خرداد 1390 03:30 ق.ظ

Bienvenidos al F.A.Q de My Bishonen Corner, esta sección ha sido creada con el propósito de absolver algunas dudas que puedan acontecer durante la navegación en el blog o sobre el contenido de este mismo blog.

1-¿Hay cosas que no entiendo que son, podrías explicarlas?

Claro! Hay veces que pongo cosas como wallpapers, videos o demás sin haberle dado un intro respectivo antes, en ese caso me lo hacen saber por el chatbox o por comments =). Si tardo mucho en contestar ha de ser que no he notado el comment así que no se preocupen que siempre termino viendo los comments. Mas bien disculpas por eso porque hay veces en que veo contenido muy bonito que simplemente deseo subirlo para compartirlo antes de hacer una intro X_X

2- ¿Básicamente en que esta enfocado el blog?

En bishonen, anime, manga, juegos, drama CDs. Donde sea que haya un bishonen es un motivo para que MBC este ahí 8D

3- ¿Por qué hay tanto otome, creí en un principio que era un blog de anime?

El anime también está presente, pero el tema central son los bishonen en general sea de donde venga, esa es la prioridad, los bishonen, aunque a veces el blog parezca un blog otome, en sí lo es y no lo es al mismo tiempo, por el hecho de que como ya dije, todo gira alrededor de estos chicos lindos, nadie se queja de un poco de deleite visual o sí? =3

4- ¿Vas a habilitar descargas a estos juegos otome que tanto pones?

Puede que sí, por el momento los downloads que ofreceré son mp3s, videos (ops), accesorios para twitter y wallpapers.

5- ¿Los wallpapers que pones de donde los sacas?

De las páginas oficiales en japonés, paro metida en los sitios oficiales buscando goodies que compartir con los lectores =)

6- ¿En algún momento traducirás manga?

No lo sé, a veces hago reviews de manga, es decir amo el manga pero no tengo el tiempo para leerlo, además ya he sido editora de manga y creo que por el momento una sola persona no podría editar sola o formar un fansub. Lo estaré considerando de ser necesario pero por el momento este es un blog informativo~

7- ¿Cada cuanto subes info?

Cada que puedo! si es que tengo el tiempo suficiente es posible hasta que suba diario información! o que en un solo día actualice bastantes veces =) puedes ver los nuevos posts en el archivo del blog que esta en la barra lateral.

8- ¿En que explorador se ve mejor el sitio?

Utilizo Google Chrome.

9- ¿Donde esta el yaaaaaaaaaaaaoi?!?!?!

Aoi? Kano Aoi? *cough* XDD Ah, yaoi si si gusto de el al igual que muchas pero sino actualizó mucho yaoi es porque quiero mantenerme en la franja de bishonen pero si actualizare cada que pueda, mayormente leo doujinshis yaoi por eso que no hago muchas reviews de animes yaoi X_X Pero si, habrá en su momento, osea, a quien no le gusta?

منبع:
http://mybishonencorner.blogspot.com


Recension: Jag är spion (1939)

پنجشنبه 19 خرداد 1390 09:02 ق.ظ


En dag på 80-talet, det kan ha varit 1982, gick jag in på Örnens antikvariat i Övik. Det var i dess begynnelse, när de bara hade en liten skrubb belägen på en bakgata ovanför E4:an. Sedan expanderade de väldeliga och konkurrerade ut själva Dahlbergs. Inte dåligt för ett litet kooperativ som startade i en källare! Men nu har de visst konkurrerats ut själva. I dagens bokhandel ska man bara sälja bestsellers. - Alltnog, jag tog trappstegen ner till gamla Örnen, letade bland hyllorna och fick upp ögonen för "Jag är spion" av signaturen "E. 7", bundet i halvfranskt band. Det blev en julklapp till pappa - men vad det led hamnade boken i min egen bokhylla, den var inte menad som gåva tycks det. "De bästa julklapparna får man av sig själv."

1.

Boken tycks vara autentisk, alltså skriven av en 30-talsspion under täcknamn. Han må ha hittat på ett och annat i sin skrivkammare men helheten känns vederhäftig. Att boken är spännande ska väl inte göra en till tvivlare; engelsmännen har fallenhet för att berätta, om så i fakta eller fiktion.

Berättaren är alltså engelsman. Han berättar om både det ena och det andra i sin bok men här tänkte jag koncentrera mig på det spekulativa i boken, det framtidsaktiga. På 30-talet började ju föregångare till radar komma och E. 7 får i ett kapitel i uppgift att ta reda på allt om "riktningsfinnaren, en apparat som sägs komma att revolutionera nästa krig". Den kallas "återstrålningsapparat", vilket tycks mig vara ett slags radar eller homing device. Så här skulle den kunna användas:
Ett krig är överhängande men själva krigsförklaringen ännu inte utfärdad. Fienden begagnar tillfället att bombardera huvudstaden. En utländsk spion, som sitter ensam i en vindskupa, skulle med sitt instrument kunna manövrera och dirigera bombplan genom dimman, som flyger blindflykt på stor höjd tills de befinner sig ett par hundra fot över ett visst mål.

Om femtio av dessa överförare fanns stationerade på viktiga punkter över hela London, skulle man kunna förstöra hela huvudstaden i ett enda bombanfall...

Jag tycker dessa ord har lite sf-prägel över sig. De ger en inblick i hur en 30-talsmänniska uppfattade det kommande kriget. I stora drag är det väl en nykter vision, vi fick ju sönderslagna städer i andra världskriget, även om det krävdes rätt stora bombflottor, större än vad man från början gissade. Beträffande den "homing device" som det gällde, så var det också svårt för planen i början att hitta sina mål, man flög mycket i blindo. Med utvecklingen av radar och annat lyckades man till slut, och ett steg i utvecklingen kan ha varit den spionräd som E.7 gav sig ut på, som kock på en mystisk båt som höll till vid Frankrikes kust. Båtsällskapet bestod av en "professor M, mannen som i hemlighet står bakom Tysklands återupprustning" samt "en skandinavisk ingenjör vars namn uppgavs vara Jansen".

E.7 lyckas med sitt uppsåt; han kan efter ett tag rapportera för krigsministeriet med ritningarna på fickan. Det är som hämtat ur en thriller.



2.

För att återgå till det spekulativa i boken, så nog hade författaren skäl att spekulera. För folk i branschen var den brännande frågan när kriget komme att bryta ut och sista kapitlet i boken heter just "Spekulationer om nästa krig". E. 7 fokuserade här på den asiatiska sidan. Han förutsåg att Japan skulle komma att angripa USA:
... som en blixt från den östliga himlen kommer kriget att slå ned, utan formell krigsförklaring --- plötsliga blixtangrepp från luften --- två stora flottaktioner, den ena i Medelhavet, den andra troligtvis utanför Hawaii i Stilla havet.


Han fick rätt: Japan anföll USA vid Pearl Harbor, utan krigsförklaring - och det var ett hangarfartygsburet luftangrepp - och sedan blev det slaget vid Midway (med flera stillahavsslag) samt slag i Medelhavet, dessa senare mellan engelska och italienska flottor. Och beträffande profetian så låg ju Midway strax öster om Hawaii, så nog får man säga att han gissade bra den gode E.7. (Boken gavs ut 1937, på svenska 1939.)

Den sista spekulativa saken i boken är att författaren vill hindra krig från att utbryta genom att upprätta en "internationell radiobyrå". Han anser hemlighetsmakeri, desinformation och ränkspel vara orsak till krig, men detta skulle upphöra om denna byrå "varje dag fick radiera sanningen till jordens alla fyra hörn". Well, så kan man ju resonera om man är i informationsbranschen, det vill säga är spion, men jag tror han missar helheten här.



3.

Författaren missar helheten. Andra världskriget bröt ut på grund av Tyskland och Japans stormaktsambitioner. Jag menar, hur hade dessa kunnat hindras bara genom att basunera ut hemligheterna? Kanske ansåg E.7 att Englands med flera säkerhetstjänster skulle publicera vad de visste om Japans och Tysklands ambitioner, inte vara rädda för att "blotta sin hand", men problemet låg ju inte där. Kriget var ödesbestämt mer eller mindre; fredsträvandena så som de såg ut var missriktade (q v Chamberlain).

Det finns mycket att tala om i "Jag är spion". I en hel del kapitel figurerar en kollega, "den stora lilla Chan", en asiatiska som hämtad ur en roman: hon kan radio, kan köra båt och bil, ja kan det mesta. De spionerar på kineser i Moskva, de utspionerar en luftvärnskanon i Italien för Frankrikes räkning (länderna kallas "Tyrrhenien" respektive "Bourgoin", bara en sån sak: skiffyartad atmosfär!), ja det redogörs för åtskilliga detaljer och episoder. Det var en tid då man kunde utspionera en fabrik genom att räkna dess skorstenar, då man kunde kamouflera flygbaser med sinnrika medel (man landade ju på gräs och kunde därför utstyra hangarer som lador och så vidare), då atomens hemligheter inte kunde anas och inte heller ursinnigheten i den förstörelse som skulle komma.

"Jag är spion" fångar atmosfären i denna 30-talsvärld, en på ytan lycklig värld men såklart ingen idyll. Det är en autentisk bok i gränslandet mellan fakta och fiktion.

Relaterat
Arne Treholt
Ett liv i det blå

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


David Icke lär oss förstå samtiden

چهارشنبه 18 خرداد 1390 09:20 ق.ظ


David Icke är en udda figur i dagens debatt. Han är långt ifrån mainstream. Men han är väl värd att läsas.

David Icke är ett fenomen. Han står på scener världen över och säger att makteliten rövar bort barn för att offra i sataniska orgier, han säger att engelska kungahuset är ödlevarelser i människohamn, han säger mycket annat dylikt med namns nämnande. Och ingen stoppar honom! Han lär ha haft problem med den kanadensiska familjen Bronfmans, de som äger Seagrams whisky, men det blev inget allvarligt tydligen. Icke fortsätter att ge ut sina böcker och anklaga makteliten för hemska brott och allt bara rullar på – på ett bra sätt. Folk lyssnar ju på honom, han verkar ha rent mjöl i påsen.

Med vissa reservationer (kristologin, se nedan) tycker jag Icke är värd sitt salt. Han undersöker fakta, han lyssnar på folks vittnesmål och han presenterar det hela i sina böcker. Han kan skriva också: han gör synetser, han sammanfattar elegant stora sjok research. Att läsbart presentera 9/11-fakta som pekar på en komplott, att kåsera om symbolik och dolda betydelser i vår tids varumärken, att sammanfatta USA:s konspirativa historia i ett kapitel, att visa på mytiska djup i morden på JFK och Diana – det är inte snutet ur näsan!

Visst har han sina föregångare (Sitchin, Zeitgest, allehanda forskare) men jag tycker att Icke är mer än en reporter. Han har ju sin andliga bakgrund. Hans credo är inte lätt att avfärda. Grunden, detta att världens sanna natur är andlig och att den materiella vardagsvärlden är mindre verklig, är grundkravet för en esoteriker. Det är inte alla som förstår detta. De flesta andra regimkritiker är materialister som hatar allt tal om andlighet, höger-och-vänster hjärnhalva, ”som vi är, så ser vi” och ”the Universe is Mind”. Men det är just denna ontologiska grund som ger Ickes teorier halt. Det är en evig, perennial visdom detta att världen till sin innersta natur är andlig, en ontologisk attityd som aldrig dör. Från Platon och Plotinos via Goethe och Liebniz till Steiner och Martinus har sanningen traderats. Icke fortsätter i denna tradition.

På denna grund bygger han också ”ödlenarrativet”. Utomjordingar i en annan dimension kan bara existera på vår verklighetsnivå via mänskliga aktörer. Därav grundläggandet av kungliga släktlinjer som ger dem access till vår dimension. En dylik teori är inte så lätt att avfärda. Man måste nämligen bli metafysiker för att kunna göra det. Därför går stötriktningen i Ickes kritik mainstream förbi eftersom de anser all metafysik vara trams. Men medan MSM ignorerar honom växer en ontologisk undergroundrörelse fram som lär sig se verkligheten, den ontologiska verkligheten: Kosmos är andligt. Och på denna grund byggs hela Ickes narrativ. Det är en stabil grund.

”Ge mig en fast punkt så ska jag rubba världen”. Icke gör nästan det. Han kan inte kritiseras på formella grunder, ungefär så som man försökte stoppa David Irving. Ickes regimkritik är på en helt annan nivå. Jag bugar mig för denna hans tour de force, hans sätt att angripa besten med ontologiska medel.

Nåväl. Han har inte alltid rätt. I kapitel 4 i ”The Biggest Secret” säger han till exempel att Jesus aldrig funnits. Han säger att berättelsen om Jesus är en kopia av legenderna om Horus, Mitra, Balder osv. Här har Icke hamnat fel. Saken är ju den att dessa äldre legender föregriper Vår Frälsare. När Kristus inkarneras i Jesus vid dopet vid Jordan bekräftas dessa och andra visioner.

Att Jesus aldrig funnits är en gammal kritik. Inte många stödjer den idag. Till och med ateister medger ju att han funnits. Helt i onödan kritiserar Icke Jesu lära. Vadå, bara för att det funnits avbildningar med Isis och Horusbarnet så är Madonnan med Jesus en lögn…? Jesus lärde oss för övrigt att ”trampa på ödlor och skorpioner”…! Han sa vidare: Mitt rike är icke av denna världen. Det är ju Ickes onotologi upp i dagen!

De av Icke föraktade frimurarna dyrkar för sin del Lucifer. Då måste en opposition stå på Kristi sida. Att Icke rackar ner på organiserad religion är en sak. Kristi lära däremot, den som riktas till individen (”Guds rike är inom er”), som hjälper oss att bli fria, kan mycket väl kombineras med Ickes regimkritik.

Han kritiserar dagens regimer, han kritiserar hela vår materialistiska civilisation. Han är en civlisationskritiker, en dissident det ska bli spännande att följa. Vill man hänga med i samtidens debatt, den sanna debatten vid sidan av MSM, bör man läsa David Icke.

Man kan också säga: vi är involverade i en strid om Verkligheten. Om man tror att den materiella verkligheten är allt som finns, att papperspengar representerar värde och att USA strider för demokrati och frihet, då är man ett offer i denna strid. Men om man lyssnar på Icke, en sann hjälte i denna strid, en man som predikat sin lära trots förlöjliganden och annat i 20 års tid, kan man gå segrande ur kampen.

The Biggest Secret, 1999 (läs online här)
Children Of the Matrix, 2001
The David Icke Guide To the Global Conspiracy, 2007
Human Race Get Off Your Knees (The Lion Sleeps No More), 2010

Relaterat
David Ickes ödleteori
Jakten på Minilorden
Syrener fotograferade i förrgår


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Bildreportage: Arnäs kyrka

سه شنبه 17 خرداد 1390 09:10 ق.ظ


I påskas besökte jag Övik. Närmare bestämt var det byn Arnäs det gällde. Jag växte upp där. Nu passade jag på att fotografera min mammas grav. Samtidigt tog jag bilder av kyrkan utanpå och inuti.


Arnäs kyrka är ett tempel i empirestil, invigd 1784. Före det fanns det en medeltidskyrka på platsen. Två helgonbilder i trä finns bevarade från den, se nedan.




Bilderna är alltså från i påsk. I januari begravde jag min mamma här. Bilden i denna länk är från Wikipedia. Man ska inte ta bilder under pågående ceremoni. Förresten så ägde jag inte någon kameramobil då, jag köpte den strax efter.



Altartavlan är målad av Olle Hjortzberg 1927. Den föreställer Jesus i två olika roller: som det upphöjda, himmelska majestätet samt som den inkarnerade människan, där för att hjälpa andra människor. Sann Gud, sann människa.



Utsikt mot Stranneberget i öster.





Den kvinnliga helgonbilden är intressant. Telhammer säger att det kan vara Jungfru Maria med ett nu förkommet Jesusbarn. Jag lutar mer åt Wiklunds åsikt att det är S:ta Katarina. Det finns flera heliga Katarinor. Min tes är att det gäller Katarina av Vadstena: Katarina Ulfsdotter som levde 1331-1381, svensk birgittinnunna, dotter till Heliga Birgitta.

Den manliga helgonbilden (nedan) är Nordens skyddshelgon S:t Olof.





Inskription över södra porten.




Farväl, fantastiska tempel...!

Ingrid Telhammer: Kyrkor och kapell Nolaskogs (1985)
Gunnar Wiklund: Arnäs kyrka (odaterat infoblad)

Relaterat
Pilgrimsfärd
Bildreportage: Härnösands domkyrka

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Tal på Sveriges nationaldag

دوشنبه 16 خرداد 1390 09:52 ق.ظ


Jag har inte för vana att parallellposta. Idag gör jag dock ett undantag. Detta "Tal på Sveriges nationaldag" publiceras samtidigt på Rent Principiellt och Gotiska Klubben.

Det är nationaldagen idag. Från norr till söder firas denna på officiellt vis. Hur då? Ja, antagligen genom att låta en i Sverige inflyttad afrikan hålla tal om hur fint Sverige är som låter främmande folk flytta in. Så lär det bli i Gällivare i år enligt Politiskt Inkorrekt. Dock ska väl personen även nämna att Sverige måste bättra sig också, man behöver ge alla invandrare fina jobb, nu, direkt!

Detta är sådant vi får oss till livs på nationaldagen: invandrare läser läxan för oss. Som lök på laxen bestås vi kurdisk folkdans och utländsk, exotisk mat.

Detta är verkligheten. De flesta svenskar bara skakar på huvudet och ler snett åt detta. Inget smäller näven i bordet och säger: detta är absurt! Detta är en förolämpning? Varför kan vi inte på Sveriges nationaldag få fira Sverige och svenskhet?

Nåväl, om ingen annan gör det så gör jag det. Jag drämmer näven i bordet och säger: det räcker nu. Idag är det vår nationaldag, den ska ägnas Sverige och svenskar…!

Det är vad jag ska tala om också. Sverige och svenskheten, vad som är typisk för den. Nyss samlade jag nyckelord till en lista för vad som är typsikt svenskt. Jag fann ord som chosefri, eftertänksam, lågmäld, naturvän, tålmodig och rakryggad. Man kan även nämna fridsam, händig och flitig. Ja min själ: händigheten och arbetssamheten är nog det bästa. Vi är ett tålmodigt, driftigt folk som byggt upp detta land från Hedenhös dagar. Våra förfäder har brutit mark och odlat upp vildmarken till kultur. Vi har fällt träd och timrat hus av dem, vi har brutit sten och murat städer av dem. Vi har skapat industrier och skapat världberömda produkter. Och nu har det kommit därhän att detta inte är värt något. Ideellt är ”Sverige” och ”svenskt” ord man inte ens får nämna. Det är så sjukt så klockorna stannar.

Man får inte hylla Sverige och omhulda svenskthet. Varför? För då uppstår RASISM, då FÅR SD VATTEN PÅ SIN KVARN. Nåväl, det politiska åsido så hyllar jag här Sverige oförblommerat. Jag är stolt över att vara svensk, glad över kunna att resa runt i mitt land och se kyrkor, byar och gårdar som mina förfäder byggt och vårdat genom århundradena. Jag är stolt att vandra i samma skogar som mina förfäder, stolt över att tala samma språk som Tegnér och Heidenstam, Sten Selander och Erik Gustaf Geijer.

Detta är Sverige. Jag är svensk, jag ber inte om ursäkt för det. Detta är Sveriges nationaldag då vi hyllar svenska traditioner, svenska dåd, svenska märkesmän- och kvinnor. EN dag om året må svenska sången ljuda, må svensken ta sig en svängom i gammal stil. Men nej, detta förvägras oss idag av plutokrater och kosmopoliter. Och det är ”våra egna” som förvägrar oss det – etniskt svenska politiker som är rädda för att om de inte gör det blir det nationalfascism eller värre...!

Så tycks de tänka. Men vi andra, vi som gillar Sverige, vi lyder inte till detta. Vi hyllar vårt land även om det har en misstänksam klang i de finare salongerna. Vi sjunger gärna Du gamla du fria, vi kan hissa en svensk flagga med kärlek. Vi tar elitens skepsis med ro – med kärlek! För vi gillar detta land, vi älskar det. DEN känslan rår ni aldrig på, ni hatiska kommunpolitiker som förstör Sveriges nationaldag med orientalisk folkdans, kebab och tal om Sveriges förmenta uselhet. Ni har gjort ert, ni kan gå nu. Man kan inte bygga en politik på hat. Men det är vad ni gör. Vi sunda svenskar däremot gillar Sverige, älskar att höra om våra förfäders bedrifter, gillar att dra med handen längs en vägg som de timrat och målat faluröd. Vi lyssnar till samma lövsus som de hörde en gång, hör samma vattenbrus som de lyssnat till, ser samma slags moln dra förbi på himlen. Vi är ETT FOLK och det kan ni inte ta ifrån oss.

Relaterat
Heidenstam, "Karolinerna"
Svenssons kompani
(Prins Eugen, "Det gamla slottet", 1893)


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


  • تعداد صفحات :3
  • 1  
  • 2  
  • 3  

آمار وبلاگ

  • کل بازدید :
  • بازدید امروز :
  • بازدید دیروز :
  • بازدید این ماه :
  • بازدید ماه قبل :
  • تعداد نویسندگان :
  • تعداد کل پست ها :
  • آخرین بازدید :
  • آخرین بروز رسانی :
شبکه اجتماعی فارسی کلوب | Buy Website Traffic | Buy Targeted Website Traffic