Bokförsäljning

پنجشنبه 28 بهمن 1389 12:04 ب.ظ



Jag har gett ut fyra pappersböcker. En av dem är slutsåld, "Den musiske matlagaren". De resterande tre har jag ännu i lager.

Det är "Eld och rörelse" (2007), en novellsamling. Läs mer här.

Det är vidare "Antropolis" (2009), en roman. Läs mer här.

Och det är slutligen "Till Smaragdeburg" (2010), ännu en roman. Läs mer här.

Länkarna går till blogginlägg som berättar allt du behöver veta. Skulle du dock vara djärv och vilja beställa alla tre på ett bräde, kan du här får ett specialerbjudande: köp alla tre inkl porto för endast 120:-. Maila mig på lennart.svensson24[AT]comhem.se så ordnar vi resten.

(Bilderna på romanerna ser ni i detta inlägg. "Eld och rörelse" avbildas i spalten till höger.)

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Iran är inte Egypten

پنجشنبه 28 بهمن 1389 10:39 ق.ظ


Det rör på sig idag både i Egypten och Iran. Det har demonstreras på båda hållen. I Egypten fälldes en viss härskare men i Iran sitter regimen kvar.

Mubarak fälldes och militärregimen vacklade men bestod. Men den iranska regimen sitter i orubbat bo. Och så vitt jag kan se kommer den att fortsätta göra det. Iran går inte att jämföra med Egypten. Och här ska det handla om Iran, vad som skett där igår och hur det är idag.

Iran går inte att jämföra med Egypten. Den avgörande skillnaden är denna: Iran är ett självständigt land medan Egypten är en USA-allierad. Så långt det är möjligt står Iran på egen grund här i världen medan Egypten får militärt mm stöd av USA.

För västbedömare må detta betyda att man håller på Egypten, här finns ”framtid, västdemokrati” osv. Men här sysslar vi inte med dylikt önsketänkande, här ser vi det hela realpolitiskt. Vi ser längre än till vem som har mest dollar i kassan. Man måste istället se till immateriella faktorer som renommé, popularitet och självförtroende och här leder Iran. Regimen har uppebarligen stöd av mer än 50% av sin befolkning. Och Shia-inriktningen till trots torde även andra mellanösternkrafter se Iran som ett slags föredöme. Det har att göra med revolutionen i Iran 1979.

Detaljer åsido så betydde händelserna i Iran 1979 att USA fick pisk, stormakten jagades iväg. Från att ha haft Iran som främsta stödjepunkt i regionen tvingades USA att helt fly från detta land. Sådant ger råg i ryggen på de befriade, detta är sann nationell frigörelse. Det måste man erkänna även om man ogillar vissa diktatoriska drag i mullornas regim. Man måste överhuvud frigöra sig från partiskhet när man analyserar fenomen som detta.

- - -

Mellanöstern dominerades en gång i tiden av det Ottomanska riket. Detta turkiska välde började förfalla på 1800-talet. Iran (”Persien”) lyckades för sin del styra fritt både från engelskt och turkiskt välde. Iran var för sin del ett gammal ärevördigt land. Det hade rötter i antiken med Kyros den store som portalgestalt. Inför islams anlopp kuvades man temporärt. Sedan blev man en muslimsk stormakt under safaviderna.

Vid tiden för andra världskriget utövade USA och England hegemoni över Iran; tillsammans med Sovjet kontrollerade man regionens viktiga oljetillgångar. Kung var Shah Reza Pahlavi. På 1950-talet ville så premiärminister Mossadeq frigöra Iran från västberoende och nationalisera oljetillgångarna. Han störtades genom en CIA-kupp (operation Ajax).

Iran blev så en trogen USA-stöttepelare genom 1960- och 70-talen. Iran moderniserades och religionen kom i skymundan. Allt detta vändes i och med revolutionen 1979, då starka krafter vände sig emot kungadömet och ett religiöst ledarskap inrättades. Oppositionella fraktioner åsido så hade och har regimen förmodligen stöd av majoriteten av iranier. Återigen: jag legitimerar inte regimen i sig genom denna analys, jag bara skildrar hur det är utan att snegla på ”vad man som liberal västmänniska ska tycka”. Jag går inte i någons ledband. Jag skisserar en utveckling samt vad som är sannolikt framöver, vad vi har att vänta oss. Och det är att regimen i Iran idag sitter förhållandevis säkert i sadeln och att den inte kommer att vackla så som vi sett den egyptiska göra, denna USA-lakej.

Irans regim har till exempel ännu kraften att slå ner uppror med våld. Svaga regimer däremot tenderar att inte vilja ta till våld för att försvara sig. Se på Ryssland 1917, Östeuropa 1989, de föll för att man inte ”vågade” skjuta på demonstranterna. Säga vad man vill men detta är det politiska styrets järnlag.

Vi får se vilka andra regimer i regionen som har styrkan att stå emot. En nackdel i det rådande läget må vara om de är av typen "västvänliga/sekulariserade". Då saknar de den ideologiska kraften att motstå det som är det främsta politiska vapnet i regionen idag: islamismen.

Egypten, armén och politiken
Vad skulle Kyros ha gjort
Mellanösterntråden
DN DN SvD

(Bild: Mount Damavand, Irans högsta berg)

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Ur den egyptiska arméns minnen

چهارشنبه 27 بهمن 1389 10:16 ق.ظ


DN DN DN SvD SvD SvD

Före Mubaraks fall styrdes Egypten av militären. Det gör den även idag. Skillnaden är att militärrådet nu anträdit en milt progressiv väg: man har utlovat fria val inom sex månader. Lägg till det att man inte använde våld mot demonstranterna, detta har gett den goodwill hos folket. Dessutom var det säkerhetstjänsten som stod för repressionen under Mubaraks välde, inte armén.

Så den egyptiska armén har viss medvind idag. Tidigare, och sett rent operativt, har det i väst varit en sanning att egyptiska armén gjorde en slät figur i sexdagarskriget 1967. Visst var det så att den hade sina svagheter: dålig mörkerstridsförmåga, 1800-talsmässig truppföring och försummad närstridsutbildning. Till detta kom stel stridsledning: i en pansarbrigad som misslyckats med sin uppgift i Sinai övergavs vagnarna helt sonika eftersom chefen ansåg att "stridsplanen hade spolierats" (Sune Nyström, Arménytt 1968).

Men lika sant är att man 1973 opererade mer proffsigt. Fem divisioner korsade Suezkanalen på pontonbroar utan att Israel upptäckte det. Man hade då även ett mer utvecklat luftvärn (system med eldrör för de lägre höjderna och robotar för höghöjd). Av olika skäl lyckades Israel avvärja hotet även denna gång men det var nära att landet besegrats. Så den egyptiska armén ska inte räknas ut. Varken operativt eller politiskt.

Inlägg om de senaste händelserna i Egypten, Iran

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Vad är man för en figur

چهارشنبه 27 بهمن 1389 10:15 ق.ظ


Den senaste tiden har jag roat mig med att länka mina inlägg till DN och SvD. Infogar man en länk till någon av deras artiklar så länkas bloggen automatiskt under respektive artikel. Detta drar läsare till bloggen, det ser jag på statistiken för "mest lästa inlägg". "Mellanöstern i stöpsleven" från 29 januari i år är nu bloggens fjärde mest lästa inlägg, för att ta ett exempel.

Men vad är syftet? Varför drar jag läsare till bloggen på detta vis? Tja, man vill bli läst. Man vill att läsarna ska kolla in ens andra inlägg också. Risken är förstås stor att de endast kollar in det länkade inlägget och sedan drar vidare.

Men om de stannar kanske de undrar vad jag är för en figur? I så fall kan jag länka till diverse inlägg, som det här som skildrar ett besök i stockholmskyrkor som Engelbrekt, Johannes och Högalid. Andra rekommendabla Galaxinlägg vore kanske mina memoarer från Enköping på 70-talet eller min berättelse om när jag flyttade hit förra året.

Där har ni en del. Annars kan sägas att jag är författare med diverse titlar bakom mig, som "Eld och rörelse". Noveller jag skrivit finner ni här och här. Fler länkar till mina opus ges i högerspalten.

(Oscar Niemeyer, Brasilias katedral)

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Den iranska protestens färg är grön

سه شنبه 26 بهمن 1389 07:58 ق.ظ


Demonstrationer i Iran: DN DN SvD

Folk går ut på gatan i Teheran och protesterar mot regimen. Ryggmärgsreflexen hos den västerländske bedömaren är då: "Nu vill de störta mullorna, nu vill de ha västerländsk demokrati." Då ska man komma ihåg att den iranska proteströrelsen är GRÖN. Grönt är Muhammeds färg.

I DN intervjuas opposititonsmannen Amir Arjmand. Där sägs: "Gröna rörelsen ser inte den iranska konstitutionen som illegitim i sig, däremot den perversa tolkningen av den som regeringen Ahmadinejad ägnar sig åt, menar Arjmand." Ergo: den gröna rörelsen vilar på islamsk grund.

Det må iofs förekomma vissa urbana, västerländska och areligiösa element i den iranska protesten; den som söker han finner och västerländska bedömare torde söka dylikt. Men att ge protesen en grön färg ligger helt enkelt i tiden och det betyder som antytt inte miljöpartism eller naturvänlighet. Det betyder "islam, traditionella värden, religiositet", hur emot man är än ayatollorna. Det får man inte glömma när man ser på dagens utveckling i Iran och Mellanöstern i stort.

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Här får ni länkar till diverse inlägg på denna blogg

سه شنبه 26 بهمن 1389 01:26 ق.ظ


Denna blogg har varit igång sedan 2007. Antalet inlägg överskrider 1000. Och bland dessa 1000 finns det lite smått och gott vill jag hävda.

När det gäller NOVELLER har vi till exempel "Vetenskapens trollkarl", om en kristallteknikers vedermödor i ett stelnat, reaktionärt teknosamfund. Och här har vi en berättelse om ett möte med Mannerheim, om en finlandssvensk officer som sammanstöter med Legenden från Norden i en rysk tågkupé 1917. Vi har även denna korta sak om en galen polis.

När det gäller ARTIKLAR så svarar denna blogg på frågor som: Vilket är det mäktigaste science fiction-eposet? Detta. -- Vilken är den mest tragiske hårdrockaren? Denne. -- Vilka är de sämsta romaner jag läst, bilar jag sett osv? Dessa.

Sedan finns det inlägg om hårdrockarna Maiden och Priest, om krigiska utflykter, om poesi, om film och TV med mera med mera...

Så att: det är en sak att blogga, skriva av sig lite slöfeta saker. En annan sak är skriva sådant som ännu går att läsa efter ett par år, och dessa inlägg hör till den sorten vill jag hävda. Join the fun...

(Bild: Marlene McCafferty framför sin Triumph i Salt Lake City, någon gång på 50-talet)

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Om att tala i egen sak

دوشنبه 25 بهمن 1389 05:49 ق.ظ


Det borde vara skottpengar på pensionerade partiledare som kommenterar sitt partis politik...

Detta sa Ekots Björn Elmbrant en gång i tiden. I samma mån kan man anse att författare inte ska uttala sig om sina egna texter, de ska inte tala i egen sak. Nåväl, men som undergroundförfattare kan jag inte följa de reglerna, jag propagerar hej vilt för mina texter. Ingen annan gör det ju.

Men jag ska inte manipulera er. Jag tänkte bara tala om en viss dikt jag skrivit, presentera den eftersom den är så jävla bra.

Den heter "Bullar, pilsner och korv" och ingår i samlingen "Grönt ljus".

Jag försöker i denna dikt frammana flydda dar, en gången tids lust och kval. Det är sepiabruna tider, grosshandlare och droskbilar, solitt borgerliga nejder för vår längtan:
Aga-Baltic och Sandviken specialstål,
nyinkommet lager och prima vara,
cykelbilen Fantom och Clas Ohlsson Insjön,
Motor AB Ivan Höök – och Brandeliusimitatören Persson,
uppträdande i Forsheda Folkets Park, lördag kl 19,
med sin psykedeliska ljus- och ljudshow...

Men det slutar inte där. Det där är bara inledningen. För nu följer en passus med tidstypiska repliker. Läs och begrunda och låt er föras iväg till Annorlunda Land:
– Jojo, nu är det färdigt...
– Hörru Putte, kila upp med de här papprena på Milostaben...
– Jag ska säga direktörn...
– Ett nunnekloster! Jo jag tackar jag...
– Och kaffe vill ni förstås inte ha...
– Ge mig linjen...
– Å sen går vi på kondis...
– Och käkar wienerbröd? Klart man inte tackar nej...
– Jo serru, lita på snajdarn serru... ussare...

Sedan rundas allt av med fortsatt finlir i frysande parker. Det är 40- och 30-tal, det är Bullen Berglund och Den Inbitne, Raskar Capack och Lilla Vickevire:
Stora svarta bilar i regnig stad,
bakelit och vindtyg,
filterlösa cigarretter och en brunton över alltsammans (the dark brown stuff);
grundläggning, murning och snickerier på tre år,
svettiga ansikten mot en mörkblå himmel,
Freddie, fartfantomen och Mats Massmo, massmördaren,
och sist men inte minst: söndagsstek med urkokta ärter och avslagen svagdricka.

Dikten ingår som sagt i samlingen "Grönt ljus". En recension av den finner ni här.

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Här säljer jag "Eld och rörelse"

یکشنبه 24 بهمن 1389 11:00 ق.ظ


En gång i världen gav jag ut novellsamlingen "Eld och rörelse". Göran Lundstedt (SydSv) liknade den vid Ernst Jüngers "Sturm". Jag lät sälja boken via SF-Bokhandeln, men på sistone har försäljningen där stagnerat så jag bad att få exen i retur. Nu tänker jag sälja boken här för reducerat pris (48:- istf 98:-). Jag har dessutom lagt ut pdf:en på nätet så att ni kan bilda er en uppfattning om boken innan ni köper den. Omslaget ser ni här på bloggen, i högerspalten överst.

Så vad ska jag fortsätta denna annons med? Kanske citera ur en recension? Ja det gör jag.

"Eld och rörelse" har nämligen recenserats lite här och där. Senast var det signaturen Nordbo på bloggen Gudomlig Komedi. Om titelberättelsen säger han bland annat:
Det finns ett jüngerskt drag i berättelsen genom att den är befriad från sentimentala åtbörder. Vissa skulle kunna uppleva det som obehagligt, men jag tycker det är en styrka att författaren inte försöker manipulera läsarens känslor.

Om resten av samlingen säger Nordbo:
Texterna gav mig en upplevelse av att jag kan vila i dem. De har en slags frid. Den upplevelsen tror jag kommer dels av att författaren är opretentiös. Och dels av just det att han inte försöker styra läsarens känslor. Trots att novellerna är sinsemellan mycket olika så känns samlingen förvånansvärt jämn. Det måste bero på att Svensson behärskar sitt hantverk väl.

Hela recensionen finner ni här. Boken är på 146 sidor i mjukpärm. Den kostar 48:- inkl frakt. Maila mig på lennart.svensson24[AT]comhem.se så skickar jag den plus mitt bankkontonummer. Betalning via Paypal kan också ordnas.

Fler recensioner:
Marmeladkungen
BTJ
Nova SF
Elektrubadur

(Bild: maskinrummet på en Dornier X)

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Egypten, armén och politiken

یکشنبه 24 بهمن 1389 01:40 ق.ظ


Heliopolis är som alla vet en roman av Ernst Jünger. I verkliga världen är dock Heliopolis en stad i Egypten, närmare bestämt en förort till Kairo. Där har bland annat den egyptiska armén sin stab.

Egyptiska armén är högaktuell just nu. Sedan Mubarak avgått är det armén som styr. Det har den iofs gjort sedan Nassers kupp 1953. Sedan dess har Egypten haft de-facto militärstyre, om än något maskerat. Nasser var arméofficer liksom Anwar Sadat. Mubarak var flygvapenofficer.

Att militären styrt i Egypten sedan 50-talet syns i dess numerär. Man får intrycket av en stor organisation som kunnat bevaras tack vare att just militären haft makten. "Allt för krigsförbanden".

Egyptens armé har 460 000 man i första linjen. Jag tror det är världens 18:e största armé. Visst har man modern materiel, men den stora numerären (med ytterligare 400 000 man i andra linjen) kan ge intrycket av en "dåligt utrustad kalla krigsarmé av tredjevärldssnitt". För visst kräver dagens slagfält mer kvalitet än kvantitet, mer topptränade och -utrustade jägarförband än mängder av medelgott linjeinfanteri. Se bilden som är från övningen "Bright Star" 2001/02: dessa soldater i enkel uniform utan kropsskydd tycks antyda behov av modernisering.

Slagkraften hos en armé som Egyptens beror iofs även till stor del på anda och utbildningsståndpunkt. Är dessa goda är dock en "halvmodern" armé som Egyptens inte att förakta. Vi ska också minnas att man har stridserfarenhet från krigen 1956, 1967 och 1973. I det sistnämnda var det nära att man knäckte Israel (med Syriens hjälp).

Det om den egyptiska arméns fältmässighet. Men viktigare idag är frågan om dess politiska roll. Vad händer med armén om islamisterna kommer till makten? När de gjorde det i Iran 1979 så lät de ju till exempel avskaffa armén och införa "revolutionära garden". Dagens egyptiska militär torde inte vilja det. Det torde också vara svårare att avskaffa den egyptiska armén av idag än den iranska av år 1979; den egyptiska är större. Men moderna islamister kanske också lärt sig av Iran och undviker att helt rucka på armén, iaf att helt avskaffa den. Irans revolutionsgarden skrotades nämligen efter några år sedan de misslyckats med att bryta dödläget i kriget mot Irak. En modern islamism kanske nöjer sig med att kontrollera armén via politiska kommissarier av Sovjetsnitt.

Egypten har alltså ett slags militärdiktatur sedan länge, sedan Nassers dagar (Nasser som också var arméofficer). Regimen har inte varit så extrem, den har varit lite lagom om man säger. Kanske är det detta som gör att omvärlden inte reagerar på att föga förändrats i Egypten efter Mubaraks fall, att militären ännu styr. För 10-20 år sedan hade det antagligen låtit ”militärdiktatur, hjälp!” Idag lyfter ingen ett ögonbryn att militären har makten. Just detta diskuteras inte, det är en veritabel icke-fråga.

Detta är iofs inte så farligt. Militärer KAN spela ett neutraliserande inflytande i samhället. Detta var länge en sydamerikansk doktrin. Och i de spanska upproren från 1800- till tidigt 1900-tal ville man alltid ha militären med: ”Varför dröjer militären så länge?” var ett rop som yttrades.

Inom svensk vänsterism har det dock alltid låtit: ”Militärvälde = värre än döden”. Men inte nu längre tydligen.

Visst utlovar Egyptens militär fria val om sex månader. Och världen lever än i eufori efter den senaste utvecklingen, man ser med välvilja på Egypten som "gjort sig av med en diktator". Själv skulle jag dock vilja att vänstern, den gamla moståndaren till allt vad militärvälde heter, vore lite mer skeptiska till Egyptens diadoker.

Stor sympatidemonstration för Egypten i Iran trots förbud
Mellanösterntråd på bloggen

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Fred, demokrati och ballonger till barnen

شنبه 23 بهمن 1389 05:27 ق.ظ


Mubarak har fallit. Nu tror de flesta bedömare i väst att vi får "fred, demokrati, ballonger till barnen". Hotet mot detta vore "extrem islamism".

Den som läst mina analyser vet att vi måste se längre än västdemokrati vs islamism, se mer än Egypten enbart. Hela Mellanöstern är i stöpsleven och det här är bara början. Libanon, Jordanien och Palestina kommer antagligen att drabbas härnäst. Minns också Tunisien där det hela startade. Inget land kommer att gå fritt, Syrien och Saudi-Arabien för att inte nämna Irak är mogna för förändring, 2011-style.

Jag har skrivit om denna kris förut, så för att repetera:
. Att tro att Egypten 2011 blir något slags Östeuropa 1989 är naivt. Mer sannolikt blir det något à la Iran 1979, av det enkla skälet att Egypten liksom Iran ligger i Mellanöstern och man båda historiskt sett är muslimska länder. Och revolutionen i Iran ritade om den politiska kartan i regionen

. Hela Mellanöstern bubblar under ytan och snart (om cirka ett år) kokar det över. Det är en megakris med element som gammalt mot nytt, värdslighet mot islam, västinfluens mot herre i sitt eget hus, modernism mot traditionalism, Mellanösterns hela geopolitik med rötter i Perserriket

. Väst har gjort sitt i regionen, USA är en koloss på lerfötter som inte förmår vända denna stormflod i vardande.

Om bara den sedvanlige västanalytikern förstod detta. Om bara de överbetalda thinktanks och omvärldsanalytikerna hade lite historiskt djup, religiös klangbotten och sedvanlig intuition så skulle de sluta se detaljer och fatta helheten. Och den helheten är att Mellanöstern vare sig vi vill eller inte håller på att stöpa om sig, och att de svallvågor som skapas kommer att påverka oss också.

DN DN SvD SvD

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Antikens kvinnor

جمعه 22 بهمن 1389 11:46 ق.ظ


Om det inte vore för alla dessa kvinnor... Kvinnor kan. Vi män har också en del att ge här i världen men nu skriver jag om kvinnor. Vågor, vågor mina systrar. Antika systrar, antikens kvinnor.

När det gäller antikens kvinnor kommer man osökt att tänka på Herodotos som ger några lödiga porträtt. Det är till exempel Nitokris, drottning i Babylon, som när hon dör låter begrava sig i en kista som placeras över en av stadens portar. På kistan hade hon låtit inskriva att det fanns pengar i den, där att använda för envar framtida Babylonhärskare. Senare, när hon dött och Darius intar staden får han reda på detta, hittar kistan och låter öppna den, men där finns bara en lapp med innebörden: "Ha-ha, lurad! Nu står du där med smäleken att ha vanhelgat en kista bara för att stilla din girighet!"

En liknande färgstark figur var massageternas drottning Tomyris som försvarade sitt land mot Kyros' invasion. Vid ett tillfälle ingicks vapenstillestånd och Tomyris ville att man slöt fred, men Kyros vägrade och fortsatte invasionen. Så dödades han i en strid, Tomyris lät hugga av honom huvudet, stoppa detta i en säck full med blod och sända den åter med meddelandet: "Nu har er kung fått sin blodtörst stillad!"

Tuffa tjejer. Men ännu en dylik finns hos Herodotos, nämligen Artemisia som är galärkapten i Xerxes invasionsflotta 480. Hon har en respekterad ställning och kungen lyssnar ofta på hennes råd, men bortsett från detta gör hon en väldigt ful sak vid Salamis när slaget går perserna emot och Artemisia hamnar i ett trängt läge. För att rädda sitt skepp låter hon då nämligen ramma och sänka ett av de egna skeppen för att bli tagen för grekiskt skepp, och därmed kommer hon undan. Maken till fräck krigslist får man leta efter. Ska denna fräckhet hänföras på hennes kvinnlighet? Å andra sidan säger man ju att i krig och kärlek är allt tillåtet.

Men vad med vanliga kvinnor då? Jag kommer här att tänka på Fokions' maka, som trots att maken var Athens härskare höll ett enkelt hushåll och till och med knådade brödet själv. En betagande bild. Fokion levde på 300-talet f Kr.

Man får även en bra bild av antikens husmor i Ordspråksboken:
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den;
av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Hon omgjordar sina länder med kraft
och lägger dristighet i sina armar.

För den betryckte öppnar hon sin hand
och räcker ut sina armar mot den fattige.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus,
ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Sköna täcken gör hon åt sig,
hon har kläder av finaste linne och purpur...

(16-17, 20-22)

Ett kvinnoporträtt av betänkligare slag är Tacitus' av Poppaea, Neros maka. Jag avstår från kommentarer och invändningar, vill bara säga att här står en människa framför en med både fel och förtjänster:
Hos denna kvinna fanns allt utom anständighet. Hennes moder, sin tids vackraste kvinna, hade givit henne ett ärat namn och skönhet; hennes rikedom motsvarade hennes ädla börd; hennes konversation var vinnande, hennes begåvning inte ringa.

Hon visade ärbarhet och hängav sig åt lösaktighet. Sällan framträdde hon offentligt; när hon gjorde det var det med en slöja över en del av ansiktet för att inte tillfredsställa nyfikna blickar eller för att det passade henne. Hon skonade aldrig sitt anseende...

("Annaler", bok XII)

De spartanska kvinnorna hade för sin del stor erotisk frihet sägs det. Men erotisk frihet med vem frågar sig vän av ordning, med sina män som ju var bögar...? Men detta är en myt, spartanerna älskade kvinnor. Och gällande spartanska kvinnor så hade de ruter i sig. Herodotos berättar ju om joniern Aristagoras som i samband med det joniska upproret är i Hellas för att värva stöd för sin sak; när han är i Sparta lyssnar kung Kleomenes intresserat, men när denne får höra hur långt det är till huvudstaden i det perserrike varemot man gör uppror - tre månaders färd - slår han dövörat till och ber joniern åka hem.

Aristagoras försöker dock en sista gång få spartanernas stöd och går hem till kungen med en olivkvist i handen. "Tala", säger kungen. "Sänd iväg barnet först", säger Aristagoras, syftande på kungens nioåriga dotter som råkar stå vid sin fader sida. Men hon får stanna och joniern börjar nu erbjuda kungen pengar för att gå med honom, buden blir högre och högre, men när han nått 50 talenter säger flickan, Gorgo vid namn: "Far, det är bäst att du går iväg, för annars kommer främlingen att fördärva dig."

Kleomenes uppskattar varningen och går in i ett annat rum. Aristagoras lämnar snart Sparta med oförrättat ärende. Bättre lycka har han i Athen men det är en annan historia.

Om detta och annat kring antiken kan man läsa i "Skallet från den kapitolinska varginnan", en essäsamling i pdf-form. Du hämtar den här.

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Mubarak har avgått

جمعه 22 بهمن 1389 08:45 ق.ظ


Enligt SvD har Egyptens president Hosni Mubarak avgått:
Egyptens president Hosni Mubarak avgår, uppger vicepresident Omar Suleiman enligt flera medier. Enligt Suleiman har Mubarak lämnat över makten till den egyptiska armén. Beskeden möttes av ett omedelbart jubel av demonstranterna på Befrielsetorget.

Visst kan det jublas. Demonstrationerna har gett effekt, folket har vält en härskare. Dock tror jag man ska vara försiktig med jublet. Helena Palena skriver re Mubaraks fall i en bloggkommentar:
Naval el Sadawi säger just att det var miljoner av egyptier som gjorde det hela möjligt. Det är demokrati. Folkets makt. Och nu ska kristna och muslimer tillsammans skapa en sekulär stat enligt henne. Vi får hoppas på det.

Nyckelordet är "hoppas". Ofta när det sker folkliga genombrott av det här slaget infinner sig en viss eufori. Sjevardnazes fall i Georgien, Sydafrika efter apartheids fall, Sovjet och östblocket 1989 blir alla ett slags "temporära himmelriken". Sedan kommer realpolitiken igen och det ska fattas tuffa beslut. Till detta kommer i detta fall att vi lever i radikala tider, det är helt enkelt inte tid för koalitioner och mittenpolitik. Tyvärr. Allra minst i Mellanöstern där "sharia" är en kraft som tycks följa sin egen logik (eller brist på logik). Mer om detta i denna tråd.

DN

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Mystiken tar över

پنجشنبه 21 بهمن 1389 12:41 ب.ظ


Själv är man ett under av balans och moderation. Det är de andra som är extremister och fantaster.

Min syn på esoterism och kristendom är såklart av den sunda, goda och förnuftiga varianten. Allt annat är avvikelser.

Inte så att jag bedriver formligt krig mot åsiktsfiender, o nej, då skulle jag få mycket att göra. Men jag ställer mig frågande till vissa religiösa åsikter. Jag menar, kom igen: protestanter bekämpar katoliker, Svenska kyrkan bekämpar vissa frikyrkor, new ageare bekämpar all organiserad religion, för att inte tala om kristendom mot buddhism, islam osv. (Vi kan iofs ha rätt att känna oss hotade av islams politiska anspråk, men doktrinärt ser jag inget hot från islam som gudstro.)

Men så där är det: troende bekämpar varandra. Om inte med svärd och sköldar så med ord och nålstick. Själv är jag med i Svenska kyrkan och har haft visst utbyte av de högmässor jag nyss besökt. Men jag är medveten om denna kyrkas något svaga doktrin. Bland annat retar jag mig på att man är avoga mot alla former av "mystik", mot varje tolkning av Ordet senare än Luther. Allt är så där lite lagom jordiskt, vardagsverkligt, välordnat och fint. Nämner man "Kristus som soldeva" blir man väl utsparkad.

Men jag är tacksam att vi har en kyrka, en "statskyrka", en organiserad form för förvaltning av våra tempel. Så håll ljuset brinnande Svenska kyrka, sedan tar kristen mystik och nyandlighet över.

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Lennart Svensson: "Agajan äventyraren" (gratis e-bok)

سه شنبه 19 بهمن 1389 04:04 ق.ظ


Jag har tidigare talat om "Agajan äventyraren" här på bloggen. Då har det gällt PDF-filen. Denna PDF finner du här, det är bara att klicka så kommer du direkt till filen. Det är bara att välja "spara som" på arkivmenyn eller motsvarande. Inga koder eller verifieringar behövs.

Denna PDF har legat ute på nätet sedan 2009. Rätt många läsare har laddat ner den. Men inte nog med det: boken finns nu också som e-bok, läsbar på läsplatta, ipad, iphone och liknande. Skillnaden mellan PDF och e-bok är att den förra har rigid sidbrytning medan e-bokens rader kan ändras av läsaren, vilket nog är ett måste för läsning på små skärmar. Det hela är iaf mycket elegant och jag har fått benägen hjälp att konvertera min text till detta idag så populära format. Man torde behöva ett program som Calibre för att läsa filen, det har jag prövat och det funkar bra.

Detta program är gratis. Liksom min e-boksfil, som du hämtar här. Detta fungerar geschwint, jag har ju själv laddat ner filen och öppnat den med hjälp av Calibre, men eftersom detta är ett pilotprojekt vore det bra med lite bekräftelse. Skulle någon alltså ladda ner boken och lyckas läsa den, få det att funka i sin läsplatta osv, får denne gärna höra av sig till mig (kommentera här eller maila, mailet finns i listen överst på sidan).

Edit: nu har en läsare hört av sig och sagt att filen går bra att ladda ner. Det hela uppges funka bra med appen Aldiko på operativsystemet Android. Och eftersom mitt filformat, EPUB, är vedertagen standard så torde det hela även fungera på Macsystem och Windows. Så dra åstad och köp en läsplatta om ni inte har en redan, ladda ner "Agajan" och var med i teknikens framkant!

Relaterat
Agajan som epub
Agajan som pdf

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


Födslovåndor

دوشنبه 18 بهمن 1389 10:08 ق.ظ


Vi ha upprepade gånger varnat rikskanslern…

Detta skrev av Norrtelje Tidningar i samband med fransk-tyska kriget. En journalist med självöverskattning, en predikant som säger hur saker ska vara. Han nöjer sig inte med att analysera, nej han ska föreskriva.

Vi ser samma sak hos dagens analytiker. En kris (som den i Egypten) bedöms inte för hur den sannolikt kommer att förlöpa, utan hur den BÖR förlöpa. Och vad som bör hända är naturligtvis seger för västerländsk demokrati, liberalism och nihilism. Att de främreorientaliska folken sannolikt vill ha islam och sharialagar istället för ateism och MTV, det blundar man för. Varför? För då kan inte vi i väst kontrollera processen, då blir det konfrontation och kris, möjligen även oljeembargo, dyrtid och inflation.

Man ser vad man vill se. Själv har jag dock inga illusioner. Mellanöstern vrider sig i födslovåndor, detta är bara början. Vad man som bedömare behöver för framtiden är en klar blick och historisk klangbotten; önsketankarna får man ha för sig själv.

Med det sagt, några frågor kring Egyptenkrisen:

. Vad kommer USA att göra? Om vi ser det på sikt så tror jag de är maktlösa. Om hela Mellanöstern (som jag spått) kommer att stöpas om och ett nytt Kalifat upprättas, då kan USA med sina överbetalda flicksoldater och dyra vapensystem inget uträtta. De kommer att jagas iväg och sättas in på hemmaplan, där konflikter inte saknas (svarta mot vita, nord mot syd).

. Är det synd om journalister som drabbas under upploppen? Utan att yla med vargarna måste jag säga: det är rätt åt dessa överbetalda ”professional bullshitters”. I åratal har de kavlat ut sina plattityder och lögner för oss, dessa utrikeskorrar boende på lyxhotell och poserande framför kameran i någon exotisk konflikthärd. Nu hamnar de undantagsvis i skottlinjen själva och då skriker de som stuckna grisar. Välkomna till verkligheten säger jag, det är räkenskapens dag idag för skitsnackare.

. Om Muslimska brödraskapet kommer till makten i en koalition, blir allt lugnt då? Kanske i början, men risken/chansen är ju att denna beslutsamma minoritet börjar tillämpa ”salami-tactics” och gör sig av med sina koalitionsbröder en efter en (q v Tyskland 1933, Östeuropa efter 1945).

Mina inlägg om Mellanösternkrisen SvD

منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com


  • تعداد صفحات :3
  • 1  
  • 2  
  • 3  

آمار وبلاگ

  • کل بازدید :
  • بازدید امروز :
  • بازدید دیروز :
  • بازدید این ماه :
  • بازدید ماه قبل :
  • تعداد نویسندگان :
  • تعداد کل پست ها :
  • آخرین بازدید :
  • آخرین بروز رسانی :
شبکه اجتماعی فارسی کلوب | Buy Website Traffic | Buy Targeted Website Traffic