Denna blogg startades i Uppsala en kulen novemberdag 2007. Närmare bestämt var det den 22/11. Det är idag fyra år sedan.

Jag bodde då i Eriksberg i Uppsala. Jag var tidningsbud. Jag skaffade internet till min lya, delvis för att kunna starta en blogg. Den skulle heta Svenssongalaxen.

Svenssongalaxen startades med två syften för ögonen: 1) göra reklam för mina böcker 2) blogga om Carlos Castaneda. Redan då hade jag två böcker utgivna och "Eld och rörelse" har sålt bra sedan dess. Den är nästan slutsåld. Några ex finns kvar. Dumt nog har jag en friexkampanj nu. Men jag är välvillig: den hugade läsaren kan maila mig på lennart.svensson24[at]comhem.se och få sig ett gratis exemplar av denna novellsamling, fritt hemskickad med en av svenska postverkets glada, gula bilar.

Jag ville blogga om Castanedas böcker. Inte ens på internet fanns det mycket om honom, i alla fall inte på svenska sajter. Så jag skrev lite om denna vandring in i visdomens hjärta och jag fick reaktioner. Det visade sig finnas fler Castanedaläsare där ute och det gladde mig ofantligt.

Bloggen fyller fyra år idag. Jag är samma människa då som nu. Nog har vissa faktorer i omvärlden fått mig att radikaliseras; de har fått mig att knyta näven öppet istället för som tidigare bara i fickan. Hatkampanjen mot SD före valet fick mig att reagera. Mitt tidigare som "opolitiskt" betecknade credo höll inte längre. Det privata blev politiskt; jag upplevde att det fick vara nog med svenskhat och släpande i smutsen av tro, trygghet och tradition. Här sa jag att jag röstat på det där partiet och sedan fortsatte det. Jag har alltid gillat Sverige och traditionell svensk kultur och nu började jag blogga om det. Mer intensivt har det blivit sedan sommaren detta år. Det har kostat men det är värt det.

- - -

Jag hade tänkt posta detta som ett litet kulturellt hjärtevärmande inlägg i mitten av all politisk uppståndelse. Men här är jag ändå och pratar politik. Nåväl, man får kombinera politik med kultur, ta det onda med det goda och se tillbaka lite på gamla inlägg som kan vara intressanta att nämna. Lätt polemiskt, lite lagom traditionalistiskt är detta inlägg som jag gillar skarpt, en skildring av när jag besökte Wiks slott där jag gick runt med en liten blå lampa och belyste svensk historia och svenska stämningar. Men nu blir det inget mer kontroversiellt, nu räcker det med stridbara inlägg. Jag känner istället för att länka till ett besök i Arnäs kyrka i påskas med min mobilkamera. Som jag skriver i inlägget så begravdes min mor i samma kyrka i januari men då hade jag ingen kamera.

Ytterligare ett reportage har vi här: ett besök på stans kyrkogård. Det är inte bara snapshots, det är även reflektioner och inpass. Man måste ge mervärde som bloggare, kan inte bara slänga upp en bild och säga "kolla".

Några slumpvis valda länkar så. En tidig kulturartikel var denna om Ernst Jünger som jag började blogga om i december 2007. Mina memoarer har jag även skissat på bloggen, som denna om mitt liv i Åsele. Här berättar jag om 60-talets science fiction och här skriver jag om författaren Erik Andersson. Det är två inlägg; det översta propagerar för hans inval i Akademin. Det blev ju inte av, de tog in en annan kille. Men Andersson är en smärre ikon för mig och längre ner i scrollen recenseras "Gyllene Gåsen", en subtil sak.

Det får räcka med länkar. Sant är i alla fall att denna blogg varit en kär vän genom åren. Så jag får passa på och tacka Blogger som låter mig nyttja deras verktyg, mallar och server helt gratis. Det ingår förvisso i upplägget, de tar igen det ekonomiskt på andra tjänster, men nog är det en förunderlig tjänst ändå detta bloggverktyg. Jag har hört att man kan hamna i blåsväder för sitt bloggande, det kan gå hett till i cyberspace, men det hör till spelet. Så om Gud vill tänker jag fortsätta blogga så länge det går; det är vad jag idag känner för detta med bloggning, Svenssongalaxen och allt.

Relaterat
Carlos Castaneda
Erik Andersson
Bild: Jean-Claude Mézières


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com