Bloggen har fått fler läsare. Mina mellanhavanden med media har fått folk att söka sig hit. Ni kan följa Svenssonaffären här. Men i övrigt då, vad har jag att säga? Vad kan jag länka till för inlägg genom åren som är värda att läsas igen? Vad finns det på Galaxen som är radikalt och kontroversiellt?

Jag startade denna blogg för fyra år sedan. Redan från början skrev jag om politik. Här är ett inlägg om kungadömet, om det absurda i att kungen inte är krönt. Det var för mig en början kan man säga, en debatt-debut. Då visste jag föga om aktualitet, twingly och länkar till MSM men det kom med tiden. Ett annat tidigt inlägg är detta, om de psykiska mekanismer som gör att vi "värnar miljön". Nog ska vi värna miljön men det hela får ibland religiösa övertoner. Jag är själv positiv till religion men en materialist som tror sig sona sina miljösynder genom att panta flaskor, som tror sig frälst därmed, bör tänka om.

Riktig fart tog dock de kontroversiella inläggen i somras. Då började jag uttala mig om invandringspolitik. Här är till exempel ett inlägg om en våldtäktsman som fick stanna i landet "av ömmande skäl"... Och här är ett inslag om den berikning som sker i Malmö idag.

Men det finns mer brännande inlägg än så. Jag är ingen fin traditionalist som bara säger, "invandring är OK, etniska svenskar finns inte, nu ska jag starta en konservativ bokklubb"... Man måste ta tag i den heta potatis som etnicitet är och jag gör det här. Vanliga konservativa vill ju ha distans till oss radikaler, de vill utmåla oss som parias. Men etnicitet är satt på dagordningen. Reinfeldt & c:o låter oss dagligen veta hur detta att vara etnisk svensk är dåligt; han däremot är så fin med sin afrikanske anfader och lettiska anmoder. Rasfrågor är tillbaka vare sig vi vill det eller inte. Den som inte tar ställning till den etniska dimensionen, som blundar för massinvandringens alla konsekvenser, befinner sig andligt på semester. Vill du däremot komma in i matchen, gör det här.

- - -

I Europa diskuteras detta öppet. Holland kunde efter Fotyuns och van Goghs död skärpa tonen mot islamism. Danmark kan idag säga att islamister är inte välkomna i landet längre. I Sverige är dock tonen alltför dämpad. Men jag dämpar inte tonen: här är vad jag säger om islams sämre sidor. För att balansera kan nämnas att jag inte är fientlig till islam per se: låt MENA ha sin sharia.

Europa! Där pågår en idédebatt om framtid och dåtid och om etnicitetens roll i det hela. Guillaume Faye kallar sin ideologi arkeofuturism: en balansering, ja en rening av futurismen med arkaismen. Futurism är framtid, arkaism är det gamla; det moderna projektet har urartat och måste balanseras och berikas med synbarligen passerade idéer som blod och jord. Omslagets man, stående i ett sädesfält blickande mot en skyskrapa, säger mycket om vad det handlar om. Detta är debattens framkant, detta är framtidens metapolitik.

- - -

Jag har länge bloggat om den tyske författaren Ernst Jünger. Denne var likt Faye medveten om moderniseringens krafter, som i "Der Arbeiters" värld med sina verkstadslandskap, miljonprogramshus och teknostäder. Och det arkaiska dragets aktuella sida fann han i "Der Waldgang" (1951), i skogsvandrarens anarkiska position. Jünger fann likt Södergran "sanningen i skuggan av hallonsnåret", även skildrat av mig i denna biografiska essä.

Radikalismen lever. Och jag är inte ensam. Nyss höll en viss Julian Assange ett tal på Trafalgar Square. Han angrep media, han sa att de är medskyldiga i de krig som förs idag. De sitter på höga poster och hetsar till krig mot oskyldiga länder, men då kan man säga: den som lever av krigshets ska dö av krigshets.

Relaterat
Jul på Ryggebyholm
Vetenskapens trollkarl
Gunno Gripenrede
Målning: "Thomas Cole, "Travel".


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com