Nu skriver jag om förrädare. Aktuella exempel på sådana är Stasisvenskarna. Den svenska eliten har Stasibakgrund, därför skyddas namnen. Det är det enda sätt jag kan tolka Stasiaffären på. Här ska det handla om en gången tids förrädare.

När Sveaborg kapitulerade var detta var ett svårt avbräck för Sverige. 7000 man elittrupper, halva skärgårdsflottan och rikliga förråd föll i fiendens händer. Med skeppen kunde ryssen sedan härja i den svenska skärgården. Att sedan, som någon gjorde [jag kan inte hitta wikikällan nu], nämna att Sveaborgs kapitulation inte var viktig eftersom fästningar börjat spela ut sin roll vid tiden, är vansinnigt. Här blandar man ihop kortsiktiga faktorer med långsiktiga. Långsiktigt må fästningar ha börjat bli passé då; det hindrar inte att färstningens kapitulation, utan att ett skarpt skott avlossats, var ett dråpslag för Sverige. Det var proppen som fick botten att gå ur den svenska krigsinsatsen.

Operativt var Sveaborgs ärelösa kapitulation det värsta som kunde hända. Att överlämna en intakt marinbas med en flotta, bara för att undsättning inte kommit inom ett visst datum, ett datum svenska krigsledningen inte kände till – det är magstarkt. Men Carl-Olof Cronstedt bara skuddade stoftet av sina händer och levde vidare som pensionär i det sedermera ryska Finland. Sina ordnar fortsatte han att bära; han var ju segrare vid Svensksund 1790 gubevars.

Svensksund minsann... ! Denne Cronstedt står alltså både för Sveriges största marina ögonblick och dess värsta. Men det ena rättfärdiggör inte det andra. Sveaborg var en skam, ett trauma. Runebergs ord gäller än:
Tag allt vad mörker finns i grav,
och allt vad kval i liv,
och bilda dig ett namn därav
och det åt honom giv;
det skall dock väcka mindre sorg
än det han bar på Sveaborg.

- - -

Förrädare är ett intressant kapitel, hur ett visst egennamn blir inbegrepp för denna företeelse. I Sverige har vi alltså denne Cronstedt som uppgav Sveaborg utan strid 1809. I USA har man Benedict Arnold som under frihetskriget försökte sälja fortet West Point till fienden. To be an Arnold, to go Arnold är hävdvunnet språkbruk i USA för att bli förrädare.

West Point som det gällde var en fästning vid Hudsonfloden, platsen för den blivande militärakademin. Nu fick den inte så stor betydelse i frihetskriget som Sveaborg hade i finska kriget. Arnolds planer upptäcktes i förtid. Han hann uppfatta detta och flydde, gick i engelsmännens tjänst och dog senare i England, obegråten. Skälet till förräderiet var annars att Arnold ansåg sig förbigången i befordran vilket han i sig kanske var, det låg politiska överväganden bakom befordringarna – som att krigsledningen måste utse ett visst antal generaler från varje delstat för att få kriget förankrat i folkets breda lager. Segern vid Saratoga tillskrevs även en viss general Gates medan Arnold varit den huvudansvarige. Mementot i det hela är så klart att andra som förbigicks i befodran inte för den skull blev förrädare.

Arnold deltog i det misslyckade Kanadafälttåget. Amerikanerna misslyckades med att ta den engelska kolonin Kanada, något som kanadensarna sedan dess varit mäkta stolta över. Arnold sårades i benet under detta fälttåg. I slaget vid Saratoga 1777 skadades samma ben ånyo. Washington gav honom konvalescens som militärbefälhavare i Philadelphia och nu tog Arnold tillfället att slå sig lös en smula, därtill umgås med lojalister. Han varnades för detta men fortsatte på den breda vägen; när han utsetts till befälhavare över West Point skrev han till engelsmännen och bad om 20 000 pund för att förråda posten. Men det hela upptäcktes genom att hans engelske kontaktman, major André, föll i rebellernas händer. Arnold blev emellertid oförhappandes tipsad och kunde därmed fly. Major André hängdes för sin del som spion, och förutom att vara förrädare kom Arnold att föraktas av amerikanerna för att ha lämnat sin kontaktman i sticket på detta sätt.

Varför blev Arnold förrädare? Jag vet inte, jag vet bara att denna utsaga om honom fanns: ”There was a stroke of malice in him”...

Relaterat
Ur svenska flottans minnen
Treholt var skyldig
Stackars man
Bild: förräderiets väg, ledande ut i tomma intet.


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com