Nu hettar det till i inrikespolitiken! Det stormar kring kungen. Vad det hela må utvecklas till vet man aldrig. Här är mina reflektioner om kung och kungahus, Bernadotter och Pontecorvetter. svd svd svd dn ab ab exp Gotiska Klubben

Kung Carl XVI Gustaf har problem. Han har svirat, levat runt lite vad det verkar. Och gangsters har bilder av det. Så då blir det väl kontakter med gangsters för att tysta ner det...?

Jag stödjer monarkin per se. Men om en viss innehavare av ämbetet inte sköter sig får han stå för det. Det återstår dock att se VAD kungen egentligen gjort. Men jag stödjer inte mediernas hetskampanj. De tenderar att göra en höna av en fjäder.

Man kan ju se lite till kungen som person och jämföra honom med tidigare Bernadotter. Och då är det väl ingen överdrift att påstå att Carl Gustaf är en rätt enkel man, även om han inte är någon folkets kung direkt. Han gillar snabba båtar och bilar. Och brudar tydligen. Rubriker om "kungen otrogen" förekom redan i september 2005.

Det tidigare omvittnade Bernadotteska talangen för kultur saknar han. Han går sällan eller aldrig på Operan. Den kungliga logen står ofta tom. Den konstnärliga ådran hos en prins Eugen (försklassig målare, se bild) och Sigvard Bernadotte (industridesigner, världsklass) saknas.

Utan att racka ner på kungen så är han väl rätt ordinär. Annat var det med Karl XV som också han var en god målare. Oskar II var poet: ”Ur den svenska flottans minnen”. I dikten Vid mitt skrivbord en vintermorgon läser vi:
Hvad jag är lycklig! – Brasans flammor spraka
Så glatt och vänligt från min egen härd,
Och tusen tankar i mitt sällskap vaka –
Med dem jag skapat mig en egen värld.

Oskar II kunde både skriva och tala norska. Det vet jag inte många svenskar som kan. Gustav V var väl mer som vår Tjabo: en lite ytlig sportsnubbe. Även om Gustav V nog gjorde rätt i borggårdskrisen och satte fokus på försvarsfrågans lösning. Gustav VI var arkeologiskt intresserad.

- - -

Vi har idag monarki. Det tycker jag vi ska fortsätta ha. Dock vet man ju inte vad framtiden bär i sitt sköte. Tänk om vi får uppleva förändringar större än de i första-andra världskriget? Större kriser som svält och krig, väckelserörelser och en ny andlighet? Då får kungahuset, med Tjabo eller Victoria, visa sig mogna som upprätthållare av statschefsämbetet. Kan regenten vara symbol för landet i den Storm vi är på väg emot? Kan han det inte får vi väl införa valkungadöme eller presidentämbete eller något.

Gotiska Klubben frågar sig "om kung Dum Dum ens är värd att försvara". Jag är med i detta resonemang: vi får inte stirra oss blind på den nuvarande ämbetsinnehavaren, Tjabo. Han kanske har gjort sitt? En monark måste hålla sig i skinnet. Ska man vänstra får man sköta det snyggt och diskret, inte framför 40 gangsters på en stockholmsklubb.

Kungahuset i sig då? Blir det bättre om Vickan tar över? Kan monarken klara den storm vi är på väg emot i detta materialismens Kali Yuga? Klarar Victoria att styra skutan, om så bara som symbolisk monark? Det är nästan hugget som stucket. Som traditionalist gillar jag kungahuset men man får också vara realist. Kungadömet hade sin bästa tid från Gustav Vasa och 250 år framåt. Höjdpunkten inföll med Gustav II Adolf, höll i sig över Karlarna och varade fram till, säg, Gustav III. Sedan har det ju bara varit en marginellt ämbete, dock med viss symbolisk och atmosfärskapande funktion. Det är i och för sig inte oviktigt. Svenska folket har (tills nu) gillat sitt kungahus och trivts med sina ”pontecorvetter”. Bernadotte är ju furste av Ponte Corvo.

Men om kungahuset ska motivera sin existens så får man visa lite tåga, engagera sig kulturellt och leva ordentligt.

På lite kortare sikt, kan man gissa att kungen gör en återhämtning i opinionen...? Han har varit uträknad förr. Ingen trodde till exempel att hans tals till nationen efter tsunamin i december 2004 skulle göra intryck. Men det gjorde den. Kungen talade ur hjärtat. Han sa att han förstod hur folk som förlorat nära och kära kände det. Han har ju själv förlorat en far i tidiga år. Så nog kan kungen konsten att tala när det vill sig. Att nå ut till sina undersåtar. Kort sagt, att vara kung.

Relaterat
Gotiska Klubben: kung Dum-Dum värd att försvara?
Karl X Gustav
Adlercreutz
Prydliga representanter på en svensk chokladkartong.


منبع:
http://lennart-svensson.blogspot.com